Sidor

torsdag 29 november 2012

Kraxande teater, första snön och snart discovakt!

Så har jag ännu ett rum att pyssla med! Tidigare i kväll hämtades dotters våningssäng och nu ekar det tomhet i hennes rum. Extrasängen är framtagen och den verkar helt ok att ligga och sova i. I helgen blir det nog en resa till möbelaffären..om vi hinner vill säga. Det blir en helg fullspäckaad av program. Hockeymatch och handbollsmatch och vår traditionella glöggfest. Tänkte även  ta en runda till marknaden på slottet. Just nu känns det som om jag skulle behöva fler timmar på dygnet för att hinna med allt...men men. Vi får se hur det blir.
 
Idag spelade jag och en av mina kollegor teater för barn och personal på min förskola. Ja, det gick trots att jag var hes. Kände att jag ansträngde rösten, vilket förstås inte alls är bra och sviterna av det får jag leva med och skylla mig själv. Det är ju sååå himla roligt!!! Nu har jag en vecka på mig att bli ok innan nästa avsnitt ska spelas. Jag får bita mig i tungan när jag säger att jag ska ta det lugnt. Gissar att det blir svårt att vara tyst när tjejerna ska spela i helgen och sedan vill man ju gärna prata med dem som kommer på festen. Så det där med att ta det lugnt...? Jag låter väl som Rod Stewart på måndag.
 
För en stund sedan hände det! Ja, vi såg hur den första snön singlade ner från himlen och mjukt som bomull har altangolvet fått vacker vintervit färg. Undrar nu hur det kommer att se ut när vi vaknar i morgon. Min bil rullar fortfarande med sommardäcken och på måndag har jag fått tid till däckbyte. Vinterdäck eller ej...jag älskar verkligen den årstiden som kommer nu. Snö är en stor passion för mig. Skidåkning är familjens stora intresse och vi åker hellre iväg på en skidresa än en solresa. Nu lär det väl dröja ett tag innan man kan åka här.....men jag längtar. Sedan blir det så mycket ljusare med den vita snön på marken. Att det sedan blir halt och eländigt, att man måste skrapa rutor och att bilen inte ens startar är förstås inget jag njuter av direkt men det får man liksom på köpet.
 
I morgon är det dags för sonens klass att ha disco igen. Alltså är man stationerad discovakt för några timmar. Det funkade ju kanon förra gången, så vad kan gå fel den här gången? Herregud, nu har man övat en gång....nu kan man allt.....hahaha. Nu ska jag ta tag i böckerna som jag lånade på bokbussen sist. Hittade några som verkade intressanta och spännande. Har ni något tips på bra böcker?
 
 
Ha det gott och bästa fredagen till er!
Kramelikram Veronica
 
 

tisdag 27 november 2012

Sängbyte, lax och hest kraxande!

Lugnet har lagt sig och tystnaden har intagit huset. Barnen sussar sött...och trött i sina sängar. Jag sitter uppkrupen i en av mina favvofortöljer med en filt om benen. Värmen från kaminen känns tydligt fast att det slocknade för ett tag sedan. Värmeljusen lyser upp rummen på lite olika platser. Jag har ögnat igenom en Hus&Hem tidning och sett så mycket fint som jag oxå vill ha. Jag har fått mycket inspiration och även sett sånt som jag aldrig skulle vilja ha. Visst är det underbart att man kan välja själv, ingen som tvingar en att man ska göra si eller så. Ibland kanske man redan har grejerna hemma men blivit trött på det eller inte vetat hur man kunnat förändra. I sådana lägen kan en tidning vara kanon. Just nu håller vi på att boa in oss i våra ommöblerade rum. Hittills är vi nöjda med hur det blev. Nu står dotterns rum på tur härnäst. Hon fick ju en vit våningssäng för inte alls så länge sedan. Från början så var allt såååå bra men nu har hon kommit på att hon inte vill ha den kvar. Orsak....1) det blir så dammigt på skrivbordet när man sover där uppe. Och det är inget drömsenario för en 9åring att behöva dammsuga flera gånger i veckan. 2) det är inte roligt när mamma inte ligger kvar så länge i sängen, och pappa som inte ens tar sig upp. 3) det är jobbigt att bädda sängen. 4) om man bäddar fint så är det ändå ingen som ser det. 5) det är varmt att sova där uppe. Näe, men nu ska vi snart bli av med den. På torsdag kommer en och hämtar den och då får dotter en ny. Hon är förvarnad om att hon först kommer att få ligga i extrasängen ett tag innan vi fixar en ny men det verkar vara lugnt. Jag har en tanke på hur det ska bli och vi får väl se hur det förslaget bemöts. Hon är en envis tjej som vet vad hon vill och  att  iordningställa sitt rum ser hon fram emot.

Tidigare i kväll var mina föräldrar här och firade min dotter lite i efterskott. Ja, väljer man att inte vara hemma på sin födelsedag så blir det som det blir. Vi hade iaf ett par mysiga timmar. Vi åt god mat (kokt potatis, varmrökt dubbelfilé, romsås). Detta är en maträtt som verkligen går hem i vårt hushåll. Skulle någon sitta på span när vi äter så skulle säkert någon fundera på om vi inte sett mat på flera dagar. På sommaren äter vi det ofta men givetvis tackar ingen nej under den här årstiden heller. En  tårta till "födelsedagsbarnet" hade mormor och morfar med sig oxå och gisses vad god den var! Sonen trodde nog han var i himmelriket när han kom hem från hockeyträningen och fick både lax och tårta...jippi
 
 
 
 
Nu får ni hålla tummarna för mig på torsdag, då går vår traditionsenliga decemberteater av stapeln igen på jobbet. Dags att plocka fram "Pettson-looken". Just nu ser det dock mörkt ut, min röst håller på att försvinna. Så blir det alltid när det är sånt här väder. Ingen regn och dis i morgon tack! Nu har jag druckit ett par koppar med varmt vatten och honung. Andra tips tas tacksamt emot. Säj bara inte att jag ska vara tyst..för det fixar jag inte. Kudden ropar och sängen vill ha nån som utnyttjar den, så nu får det räcka för idag. Hoppas att allt är bra med er alla goingar! Natti natti!
 
Hesa kraxande kramar från mig!
Veronica
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 

söndag 25 november 2012

Tjejträff, pinsam taxiresa och ananaspajrecept!

Vilken underbar dag jag hade igår! Jo det blev mycket riktigt så som jag hade trott, fast kanske ännu bättre. Nu får jag suga på den här karamellen ett tag för det är minsann inte varje dag som sådana dagar inträffar. Först ut var årets sista pysselträff med mina goda vänner. Det blev så klart mycket juliga kort. Ute i köket bjöds det på gott fika. Gudomliga lussebullar, kakor och annat mumsigt. För vad är väl en tjejträff utan fika? Dagen till ära hade vi även bingo med finfina priser. Jag hade flax och vann två gånger! Mycket bra-att-ha-saker till pysslandet. Tack så jättemycket för att jag får vara med i det här gänget! Ni är så underbara allihop. Nu ser jag med glädje fram emot nästa träff i januari. Senare på kvällen så var det dags för nästa tjejträff. Iklädd finklänning tog jag vinet till värdinnan  och min ananaspaj som skulle vara kvällens efterätt och blev skjutsad hem till min kompis och 5 andra tjejer. Det blev en härlig kväll med många skratt och god mat som vi tillagade tillsammans. När det  var dags att åka hem så  ringde jag efter en taxi och den kom. Väl hemma så skulle jag betala med mina pengar som låg i jackfickan. Tyvärr så måste något ha trillat ut för när jag skulle betala taxichauffören så saknades det pengar. Pinsamt var bara förnamnet. Jag visste ju att jag hade haft pengar så att det skulle ha räckt till en taxi. Med pajformen i knät och med lite paj kvar så sa jag lite försiktigt..."Hm, jag kanske kan betala med lite paj?" Han skrattade och sa att det var ok ändå. Det fattades ju bara 25 kronor. Gissa om jag kände mig lättad! Nästa gång tar jag kortet med mig...eller har med en ny paj för säkerhets skull! Kanske kan jag läska Dig med lite paj. När jag gjorde min så tog jag dubbel sats, för min runda form är lite större än en sån där normalt stor pajform .(Min form får plats i en vanlig). Fyllningen blev faktiskt godare när den blev tjockare och högre. Jag missade dock att jag bara hade en burk ananas hemma men det gjorde inget för den smakade mycket ananas ändå. Här kommer iallafall receptet om du blir sugen.
 
 
 
 
ANANASPAJ
Pajdegen:
150 gr smält margarin
3 dl vetemjöl
1 dl socker
1 tsk bakpulver
Fyllning:
1 burk creme fraiche
1 ägg
1 tsk vaniljsocker
1/2 dl socker
1 burk avrunnen krossad ananas
ugn: 200gr
tid: 25 min
 
 
Idag har jag haft en relativt lugn söndag. Dottern och sonen har haft kompisar här hemma så dem har man inte behövt underhålla. Jag har tagit tag i tvättberget och nu är det inget berg längre. Det ligger bara och pyr lite på ytan. Innan kvällen är till ända ska nog allt vara avklarat. Jag har gått igen min garderob och rensat, himla skönt. I hallen står nu två påsar som antingen ska slängas eller skickas iväg till andra som behöver det. Utanför mitt fönster är det alldeles kolsvart och det började regna för ett par timmar sedan. Inte precis mitt drömväder och jag tänker sannerligen inte gå ut. Hoppas verkligen att regnet inte är här för att stanna. Nej, nu ska jag bli färdig med tvätten och sen tänker jag mig en avkopplande stund framför brasan i favvofortöljerna med en kopp te och en bit ananaspaj.
 
 
Kramar i massor till er från mig!
Veronica
 


fredag 23 november 2012

Projekt ommöblering och snart tjejdag!

Det har varit lite möblering här hemma. Matsalsbordet som stod i vardagsrummet  har hamnat i köket och i det  rummet (vardagsrummet) står det nu fyra fåtöljer och ett runt bord. Provade att sitta ner där en stund igår. Ja, det blev riktigt mysigt när brasan sprakar bredvid. Köksmöblerna var ju tvungna att hamna någonstans och de står nu i en del av vardagsrummet och väntar på att bli förpassade någon annanstans (eller stå kvar?)  Skivan i mitten togs bort och bordet blev istället litet och runt. Kan bli en bra pussel och spelplats och bra att ha när det kommer mycket folk. Om det blir bra så här det vet jag inte. Vi får väl testa och se. Det var sambons idé och jag hakade på.  När han och sonen var i ishallen så passade jag på att skifta möblerna. Inte matsalsbordet då, för det väger alldeles för mycket för att jag skulle kunna ordna det själv. När de sedan kom hem så behövde jag "bara" hjälp med bordet. hmm, det tog ju sin lilla tid att fixa med det. Men skam den som ger sig, det gick och det blev riktigt snyggt till slut! När jag läser det som jag just skrivit så verkar jag ju helt snurrig och det hela låter obegripligt att fatta och kunna se framför sig.  Ni får försöka föreställa er, jag har inga foton på detta ännu.
 
Idag såg jag en 9 dagars gammal bebis. En underbar liten varelse som låg där så fint i sin nya vagn och sussade sött. En av mina kollegor som nyss blivit mamma och vet ni ...jag såg den lilla tjejen först! Nu har jag nåt kul att berätta när jag kommer till jobbet nästa gång. Kom just på att jag glömt bort att göra ett kort. Det betyder att pysselrummet kommer att få påhälsning endera dagen. Jippi!
 
På tal om pyssel så har jag en kompis som står ute vid garaget som behöver pysslas om lite. Tja eller ganska mycket faktiskt. Jag talar om min gamle vän julbocken (han i trä). Han står där helt naken nu och väntar  på att jag ska ordna med lite grönska till honom. Till helgen får det bli en runda till "klädaffären". Mitt mål är att han ska vara färdig vid 1:a advent. Jag ser fram emot att börja pynta så smått. Jag tycker om tiden nu när ljusstakarna och stjärnorna kommer fram. Det är så mörkt och sedan blir allt plötsligt så ljust och fint överallt i alla fönster. Jag tycker att det är en fröjd att åka runt och se hur fint alla har satt upp det. Ska väl tillägga att ljusslingor i andra färger än det vita har jag dock liiite svårt för.
 
 
 I morgon blir det tjejdag för hela slanten. Först ut blir några härliga timmar med mitt pysselgäng. Ska bli så kul att träffas igen, jag missade ju förra gången. Senare på kvällen ska jag hem till en fin vän tillsammans med en annan fin vän och träffa den fina vännen nr 1:s vänner. Nån som hängde med? Ja, vi blir iaf ett galet gäng på 6 tjejer. Vi ska laga god mat tillsammans  där säkerligen en himlans massa tjejsnack kommer att ingå. Detta ser jag verkligen fram emot. Lite som julafton två gånger på samma dag! Nu ska jag gå och titta så att allt är nerplockat inför pysselträffen. Hoppas att ni får en bra helg allihop och att ni njuter av helgen. Det gör jag och troligtvis ännu mer efter morgondagen!
 
Bästa lördagen till er alla underbara!
Kramelikram Veronica

söndag 18 november 2012

Det är mycket nu!

Känner redan direkt att det här blir ett inlägg med väldigt blandad kompott. Tänkte berätta om vad jag gjort i helgen och det är ju en hel det, så lika bra att sätta igång! Helgen har som vanligt rullat på alldeles för snabbt. Gårdagen tillbringade jag med diverse olika saker såsom var på outlet där jag hittade två jackor som båda föll mig i smaken. Stod där länge och provade och funderade och provade och funderade tills jag nästan höll på att bli galen av beslutsångest. Vilken skulle jag köpa? Ni tror väl inte att jag är klok (och frågan är om jag är det) för jag handlade med mig båda! Jaja, jag skulle inte ha båda men jag tog hem dem för att fråga min sambo vilken han tyckte skulle bli bäst. Han har bra smak och brukar tänka smart och det blev bra till slut. En av dem återlämnades idag och jag är nöjd över beslutet. Det blev en mörklila (plommon) Didriksson. En lång modell som jag tänker kan vara bra när man har kjol eller klänning eller helt enkelt när det är lite kallt om benen. Jag har en turkos i lite kortare modell sedan tidigare och den gillar jag jättemycket.









Igår skjutsade jag dottern och hennes kompis på bio och för första gången var jag inte med själv. Jag frågade om hon ville gå själv med sin kompis och hon och studsade upp och ner som boll samtidigt som hon log med hela ansiktet. Jag tolkade det som positiva signaler. Att inte vara med kändes allt lite konstigt men samtidigt så är det väl bara att konstatera att barnen behöver vara utan sina föräldrar ibland. Att så smått börja släppa taget. Att jag sedan verkligen älskar att gå på bio och se en bra och rolig film tillsammans med människor jag också älskar det kan jag ju göra någon annan dag! Filmen jag missar är förresten Madagaskar3. (kan ju se den på DVD...hahaha) När jag hade lämnat av dottern på bion så gick jag en liten sväng på stan. I en affär hittade jag en jättesöt tomtenisse. Jag tyckte att den var lite dyr men bestämde mig ändå för att köpa den. När jag sedan var och handlade mat så såg jag den igen.....en likadan tomte till ett betydligt lägre pris. Vi snackar 106 kronor billigare!!! Gissa om jag ska lämna tillbaka den första tomten. Ibland lönar det sig att kolla priserna. Här skulle jag nu ha visat den söta tomtenissen, vit och grå och så himla gullig. Tyvärr var inte kameran och jag överens, så ni får hålla er till tåls ett tag.

Något som jag inte missade på tv:n i gårkväll var Så mycket bättre. Det var ju Magnus Ugglas dag. Jag som är en stor fan av honom och hans låtar satt och sjung med. Det var så roligt att se och höra hur de andra artisterna hade gjort om hans låtar. Säger bara Darin och Miss Li...wow!

För en stund sedan kom vi hem från två spelade handbollsmatcher. Idag höll jag på att bli  frustrerad och helt galen.Vid ett flertal tillfällen fick jag nästan bita mig i tungan för att inte få ett utbrott.  När man som tränare ska vidbehålla lugnet och få barnen att vara fokuserade trots att varken vi tränare eller tjejerna gillar domarens domslut, det kan vara svårt. Ja, jag vet att domaren alltid har rätt och att det inte lönar sig att klaga. Att man sedan tolkar handbollsregler som faktiskt står i regelboken på så olika sätt har jag dock svårt att acceptera. Det hela ledde till att tjejerna blev förvirrade och visste till slut inte hur de skulle spela. Jag släpper det nu men i morgon vet jag att vi måste ta itu med det och förklara för tjejerna på träningen. Vi spelade iaf två jättebra matcher och kämpade som sjutton tills slutsignalen ljöd. Tyvärr förlorade vi men det är bara att bita ihop tills nästa matchdatum. Nu ska jag sätta mig i soffan och gosa med min dotter och berätta hur grym hon är i mål. Just det, jag skulle ju bjuda henne på nåt gott..hon har ju namnsdag idag! De två övriga åkte iväg till...ja, det börjar på is och slutar på hallen. Någon som är förvånad...hahaha.


Hoppas att ni haft en härlig helg!
Kramelikram Veronica

torsdag 15 november 2012

Livets ovissa väg

Livet kan vara så skört. som en tunn, tunn sytråd som plötsligt bara går av! Livet är så så oberäknerligt. Man har ingen aning om vad som händer om ett år, om en månad, om en vecka, om en dag eller i nästa minut. Om det är bra eller dåligt kan man ju fundera över. Att inte hinna göra avslut, prata färdigt eller att inte hinna bestämma. Igår blev jag varse hur livet snabbt kan vända och det på ett fruktansvärt tråkigt sätt. Som jag tidigare skrivit så har jag tyvärr genom åren förlorat många vänner och släktingar i den hemska sjukdomen cancer. Igår var det dags igen. Den här gången handlar det om någon som fått det fasansfulla beskedet redan i mycket tidig ålder. En pigg och allert liten varelse....Tänk att livet bara får vara så orättvist. Jag gråter inombords när jag tänker på det! 3 av 4 barn överlever och jag kommer att klämma mina tummar tills dess att skiten är över och allt är som vanligt igen. Jag tänker på dig....du ska vinna det här loppet!
 
En sån här händelse kan få mig att snabbt vilja gripa tag i mina egna barn och inte vilja släppa dem igen. I gårkväll var pappan inte hemma och barnen la sig i våra sängar för att "bara se lite grann" på ett tv-program innan läggdags. Som jag trodde så slocknade båda efter att huvudet vilat på kudden i några minuter. I vanliga fall hade jag tänkt att nu blir det varmt och trångt! Svårt att sova! Täcken som kastas av en! Kuddar som försvinner osv.. Igårkväll tänkte jag att det är helt okej att de låg där. Jag ville inte släppa dem ur sikte. Jag kramade dem tills jag somnade och var nära. Så nära som bara en mamma kan vara nära sina barn! Anton och Ida, mamma älskar er sååå himla mycket! Glöm aldrig det.
 
 
Trots detta besked så var gårdagen underbar på flera sätt och vis. Jag tänker på två vänner som precis fött varsitt litet mirakel. En pojke och en flicka som nyligen sett dagens ljus. Jag tänker på mina handbollstjejer som kämpade på under kvällens träningspass. Jag tänker på hur lyckat det blev med teatern på jobbet, alla glada och nyfikna barn som fick möta en välkänd figur på Astrid Lindgrendagen. Jag tänker på hur duktigt landslag vi har i fotboll.Igår slog vi England med 4-2. Zlatan visade varför han fick ta emot guldbollen på fotbollsgalan för någon dag sedan. "Zlatan glänste på arenan" stod det på tv-n....och det gjorde han sannerligen. Om någon missade hans sista mål, snälla ni måste se det!!!

Idag har det varit en jättefin torsdag. Solen visade sig redan på förmiddagen då vi var ute med jobbet. Vi åt även mellanmålet ute i solens härliga sken. De godaste mackorna smakar alltid bäst utomhus! Ja, det gäller verkligen att passa på för man vet aldrig när det vänder och blir kallt och ruggigt.  Ha det gott alla underbara och hoppas att ni haft en fin torsdag! Även om livet ibland kan vara helt upp å ner..glöm inte bort de ljusa stunderna!
 
Kramelikram Veronica

söndag 11 november 2012

Fars dag med stickiga knän och fina minnen

Sitter här med en kasse barnkläder och tänker på hur fort livet och dagarna bara passerar förbi. Jag vill inte att tiden ska gå så fort. Barnen börjar bli stora. Visst är det härligt att se dem växa upp men ibland önskar jag att man kunde stoppa tiden och faktiskt dra tillbaka den en aning. Tänk att bara för en dag få återuppleva hur det var när barnen var nyfödda, när de kröp omkring där över golvet, när de plaskade skum över kanten i badkaret, när de käkade spaghetti med hela ansiktet, när de satt där i vagnen och vi gick en långpromenad i solskenet. Ja, allt det där känns så väldigt avlägset.   Nu är det andra saker och händelser som man lever med och de är ju egentligen lika underbart, fast på ett helt annat sätt! När våra vänner i eftermiddags kom förbi och stannade på en kaffe så började min vän att prata om sina goa barnbarn. Då kom jag att tänka på kassarna med kläder som jag fortfarande inte blivit av med.  Fina kläder som bara ligger här tvättade, ihopvikta, i platsbackar och påsar och bara väntar på att hamna hos någon annan. I sådana läget är det lätt att minnena kommer fram. Jag minns den där sommaren när sonen satt där i gröngräset och tappert urkärnade körsbär och hade den där skjortan på sig. Jag kommer aldrig att fatta hur 17 skjortan lyckades bli ren igen! tack för det mirakeltvättmedlet! Jag minns den där vintern som dottern tumlade omkring i snön med den där röda overallen, söt som en jordgubbe. Overallen som inhandlats ganska dyrt men som visade sig vara en av de bästa inköpen som gjorts. (För Er som undrar, jo jag sålde en kasse kläder till de Goa barnbarnen )

Igår var jag och min vän på resa. Hennes jobb hade ordnat en bussresa till Ullared och jag blev tillfrågad om jag ville följa med. Jag har nog inte varit där på 15 år så jag kände för att hänga på. Nu är det väl inte direkt det optimala att gå där en lördag när typ de flesta är lediga men men...Vi hade flax som slapp kö in. Vakten stängde dörrarna precis efter tjejen bakom mig! Jag hade inte något direkt behov av något utan fann själva resan mest som en rolig utflykt med trevligt sällskap. Givetvis blev det lite handlat men inte mycket. Jag tror att jag säkert hade kunna fylla flera kundvagnar för det fanns mycket som jag VILLE ha. Ställde mig frågan flera gånger om jag verkligen behövde det och gick sedan vidare bland folkmängden. Tror att det även var alla dessa runt omkring som gjorde att jag bara liksom ville bort därifrån. Jag har ingen klaustrofobi på något sätt men det var bara såååå mycket folk! 

Nu har mitt knä börjat krångla igen. När jag en gång i tiden spelade handboll och höll på med min träning så gick det ibland vilt till. Sporten är ju inte smärtfri utan det hände att man hamnade i golvet lite då och då. Ibland gick ett knä ur led och då skulle det vridas rätt igen (smärta!!!) Handboll är ingen sport för klena...hahaha. Knäskydden satt där för jämnan och det var tur och behövligt. Trots detta så älskar jag den här sporten och är så glad att min dotter spelar. (Låter kanske helt idiotiskt?) Sedan några år så har jag börjat springa och tycker att det är härligt och avkopplande. Men för ca 3veckor sedan så hände nåt med mitt knä, ja det är alltid höger. När jag sitter ner på det så sticker det nåt kolossalt i det (precis under knäskålen vid sidan)och sedan är det smärtsamt ett tag innan det känns normalt igen. Eftersom jag i mitt jobb ofta behöver ner på golvet så går det inte att undvika smärtan hur som helst. Om någon har nåt bra tips eller på något annat sätt kan hjälpa mig så vore jag enbart tacksam.  Jag som trodde att livet började efter 40! Inte höll på att sluta....

Baka, det kan man alltid göra, trots att knäna är skruttiga. Nu ska jag ge mig in i köket och laga till nåt riktigt söndagsgott!

Hoppas att ni haft en underbar helg.

Och till alla pappor......kram på Er alla på denna Fars Dag!

Tjingeling!

Veronica



torsdag 8 november 2012

Pinsamt igen!

Hur pinsam kan man vara egentligen? Nån annan mer än jag som varit på pressbyrån iförd en limegrön handduk runt höfterna? Ikväll var iaf jag det. Okej, jag tar det från början...

Idag har vi haft höstfest på mitt jobb. Alla som ville och kunde skulle komma utklädda. Själv förvandlades jag till en pumpa. Ja eller åtminstone färgmässigt. En orange roströd stickad tröja med strumpbyxor i samma färg samt min pumpamössa.




 Kände att jag ville få in lite inslag av grönt för att matcha huvudbonadens gröna. Kom att tänka på den limegröna handduken och med hjälp av tre säkerhetsnålar så blev det en cool men väldigt kort kjol. Eftersom den inte var så lång så blev det en slits på ena sidan. Som kronan på verket så gjorde jag ett halsband av en liten pumpa och ett grått rep/snöre. Såg väl egentligen inte klok ut men va fasen på jobbet och det var ju bara för barnen. Att ett femtiotal föräldrar oxå såg mig det kunde jag bjuda på. Att klä ut mig har jag absolut inget emot eftersom jag ofta spelar teater. Men det kan väl stanna där....trodde jag! Väl hemma hämtade jag upp barnen som skulle få åka med mig på ett ärende.  Sagt och gjort, in i bilen och fort iväg. När jag kliver ut ur bilen framme vid pressbyrån så kommer jag på att jag fortfarande ser ut som en pumpa. Pelikanbenen kliver in i affären och handduken kommer att ramla av vilken sekund som helst. Mössan har jag tagit av mig men då jag har haft den på mig under hela dagen (i 8,5tim) så är håret plattare än platt och jag ser verkligen inte klok ut! Behöver jag tillägga att jag INTE var ensam där inne eller att det typ var knökfullt på busshållplatsen precis utanför där min bil även var parkerad. På väg hem kan jag ändå inte låta bli att skratta lite åt mig själv. Men en sak är säker, nästa år ska jag klä ut mig till nåt annat...för säkerhets skull. 

Imorgon är det fredag.....underbar veckodag! Det innebär att helgen snart är här igen. Den här lördagen längtar jag lite extra till. Jag och fina vännen ska ju träffas och göra nåt kul ihop. Jag läääängtar till lördag för då händer det, det där roliga! Men det är på lördag det och nu är det torsdag. Här hemma har lugnet lagt sig. Storebrors engelska och matte är färdig. Lillasyster har gjort sin svenska. Ikväll festade vi till det lite och poppade en skål popcorn. Förvånansvärt vad läxorna avklarades i rasande fart. Själva uttalandet av engelskaorden blev dock försvårat efter att ha inmundigat en näve poppisar. men det kunde mamman köpa eftersom glosorna fixades klockrent. Skolväskorna är packade och den femtioelfte tvättmaskinen har rullat klart. Tv-n får sig en stunds påhälsning innan den slutligen konkurreras ut av sängvärmen. Ikväll tittar jag vidare på Hela Sverige bakar.

Bästa fredagen till er sötnosar!

Kramelikram Veronica

onsdag 7 november 2012

Regnig november och gott knäckebrödrecept!

Ibland gillar jag när det regnar, det kan vara riktigt mysigt! Ibland hatar jag när det regnar, allt blir så fruktansvärt blött! Ibland önskar jag att det ska börja regna, gräsmattan behöver vatten! Ibland hoppas jag bara att det ska sluta, det håller på att bli översvämning! Ja, så där kan man ju hålla på hur länge som helst. Tänk att regn kan skapa så många olika känslor. Man må tycka vad man vill men just nu är det ialla fall regniga tider. November är en månad som verkligen kan överraska en. Man kan vakna till ett herrans regnväder och känna sig döblöt genom att bara titta ut genom fönstret. Man kan även vakna till en solig och underbar dag och riktigt känna livet i sig. I morse var det en sån där dag som jag kände mig frusen direkt. Jag började mitt jobb tidigt och vindrutetorkarna gick på max hela vägen. Jag kände mig deppig för vi skulle ju iväg till skogen med barnen. Någon där uppe måste hört mina böner för hur eller hur så slutade det och när vi traskade iväg så kom solen fram och det blev en helt underbar förmiddag bland träd, stenar och mossa. Den spontana teatern i skogen där vi träffade på både räv, råtta och igelkott blev helt magiskt! 14 helkoncentrerade 2åringar som var helfokuserade och så nyfikna.....wow!!! Tänk vad lite fint väder kan bidra med!
 
 
Vad gäller foton så kan man ha turen att fånga det våta och DET kan faktiskt vara riktigt roligt!
 
 
 
 
 
 
Ikväll på handbollsträningen var det fotografering. Matchstället på, lagmaskoten på golvet, glada miner och sedan gällde det att få till ett bra "fejkskott" på det enskilda fotot. Jo då, alla tjejerna glänste på plan. Till helgen är det matchledigt men nästkommande laddar vi för att möta två nya lag. Dessa har vi inte mött tidigare så det ska bli spännande. Nu slappar jag framför tv:n och tycker att det känns helt ok. I morgon får jag stämma möte med min polare tvättmaskinen, för snart svämmar det över i korgen. Långa arbetsdagar och andra kvällsaktiviteter pockar på uppmärksamheten och går ibland före. Torsdagen prioriterar jag "rena" kläder men det är i morgon det och ännu har inte onsdagen den 7 november passerat. En kopp te och en smaskig knäckis tror jag skulle sitta gott! Ja, så får det bli....
 
 
 
Om ni skulle vara sugna på receptet så kommer det här.....
 
2 dl maizena
1 dl sesamfrö
1 dl pumpafrö
1 dl solrosfrö
1/2 dl linfrö
1 tsk salt
 
Blanda alltihop.
 
Tillsätt 1/2 dl rapsolja och 2-2,5 dl kokande vatten.
 
Bred ut på bakplåtspapper
Skåra
 
150 grader 1 tim
 
Stäng av värmen och låt stå kvar 15 min i ugnen
 
Nu är det bara att njuta av ett supergott och nyttigt knäckebröd!
 
 
Receptet har jag fått av svärmor, väl värt att prova.
 
 
 
God kväll på er fina vänner!
 
Kramelikram Veronica




söndag 4 november 2012

Underbar handbollshelg och mitt fina födelsedagsbarn!

Vilken underbar helg vi har haft, jag och dottern! Vi har varit på träningsläger. Inte alls långt härifrån så själva restiden dit avklarade vi snabbt. Det är dotterns första läger inom den här sporten och jag kan säga att det kommer att bli betydligt fler. Ett glatt gäng på 13 tjejer från vårt lag tillsammans med mig och en av mina träningskollegor har umgåtts med andra goa människor som oxå utövar världens roligaste sport handboll! Morgonen inleddes med inkvartering i det rum som vi skulle sova i. Sedan var det att springa in i en av hallarna lagvis med tompa och ståt under publikens jubel. Detta tyckte tjejerna var så coolt! Jag hade upplyst killen som hördes i högtalarna om att min dotter fyllde år dagen till ära och detta talade han om så att alla hörde det. Hon fick gå fram och visa sig och sedan hurrade hela sporthallen för henne. Jag såg att hon då log med hela ansiktet. Sedan väntade ett antal olika träningspass, lunch, domarregler, kost och hälsa. I går kväll efter kvällsmaten fick vi gå en spökrunda utomhus. Sedan var det allt möjligt som också hör läger till, film, kiosk, kuddkrig, spela lite mer handboll, "hänga gubbe" på tavlan, frågesport innan det faktiskt var dags att sova. En tjej var lite ledsen vid läggdags men det löste sig till slut. Slutet gott alla glada. En innehållsrik lördag till ända. I dag spelades det enbart matcher och tjejerna kämpade så himla bra. En lärorik och oerhört socialt utvecklande helg.
 
 
Nu tar vi det lugnt här hemma och slappar i soffan, dottern och jag. Pappa och son är iväg på hockeymatch. Det är sonen som spelar och jag hade väldigt gärna varit där och tittat på, ibland krockar det och det är så klart synd men that´s life! Igår fyllde ju som sagt dottern 9 år. Att åka på läger på sin födelsedag är ett beslut som hon själv fattat. Detta innebär dock också att vi får skjuta lite på  kalaset. Vi kom hem nyss och det är tråkigt om inte hela familjen är hemma. Jag förstår att hon egentligen hade velat ha det här och nu men jag får väl försöka hitta på nåt skoj för att man inte ska få "onda ögat". Att fråga henne om hon har lust att hjälpa till med hela tvätten som hon och storebror kom hem med från Lanzarote natten till lördag är nog inte aktuellt, eller vad tror ni? Då känns nog mys framför tv:n med en film mer lockande. Min underbart fina dotter! En tjej med skinn på näsan som inte är rädd för att säga det hon tycker. En tjej som nästan aldrig ger upp. Det finns så mycket vilja i den här lilla kroppen som jag ibland önskar att jag själv hade. Mycket av det hon gör, säger och tänker delar vi också. Jag kan stundtals se mig själv som barn (och vuxen) i henne. Jag är så himla stolt över denna fantastiskt fina 9 åring som jag älskar enorm mycket, ända bort till månen och tillbaka!!!
 
 
 
 
 
 
Hemkommen med fin solbränna och de små flätorna i håret. Nu sitter de där de sitter och vi får väl se hur länge de stannar kvar. Bra tycker mamman att inget hår hänger i ansiktet sedan är det ju riktigt snyggt oxå!




I fredags var sambon och jag och såg den nya bondfilmen innan barnen kom hem. Spännande action som det ska vara när det gäller 007.  Vi var även en stund vid kyrkogården och satte ljus och tänkte lite extra på våra kära som vi inte längre har i vår närhet. En magisk känsla och samtidigt så klart ledsamt att se alla dessa ljus brinna överallt. I våra hjärtan brinner alltid ljusen även om de inte syns! Jag saknar er alla nåt enormt och kommer aldrig att sluta älska er!!!


Nu måste jag ta tag i tvätten och sedan väntar dottern otåligt på mig. Hoppas att er helg varit bra på alla sätt och vis. Önskar er alla den bästa söndagen! I morgon är det som vanligt igen. Jobb, skola, träning.....och allt det där ni vet!

Kramelikram Veronica

fredag 2 november 2012

När man är ensam hemma.....

Att vara helt ensam hemma en hel vecka förmedlar olika känslor. Det är skönt, tyst, lugnt och väldigt rogivande men samtidigt kan det vara både tråkigt och ensamt att inte ha någon att prata med om hur dagen har varit och hur vi planerar inför nästa. Jag har upplevt alla dessa känslor under den här veckan. I tisdagskväll kom ju min fina vän hem till mig och vi satt och pratade om ditten och datten. Då fylldes mina känslor  med glädje och harmoni. Vi åt fantastiska ostar och drack gott vin. Skrattade ihop och planerade inför en resa som vi snart kommer att göra. En dagsutflykt där vi kommer att vara hel slutkörda när vi kommer hem. Vad vi ska göra ska jag berätta om när vi har varit där.

Igår efter jobbet var jag på stan en sväng. Vad säger jag, en sväng? Snarare en "en lååång tid". Jag hade bokat tid hos frisören. Ett välbehövligt besök, både för kropp hår och själ. Den här gången blev det lite mer klippt. Jag har varit sugen nu ett tag på att låta saxen få jobba lite mer men varit alldeles för velig. Slutligen hamnade längden strax under axeln och med mörkare färg och lite slingor så blev jag väldigt nöjd. Längden har jag haft förrut och minns att jag gillade det då oxå. Efteråt var jag så nöjd att jag gav min frisör "dagens ros" muntligt. Väl ute ägnade jag mig åt att fixa med några presenter till dottern som fyller år den 3 november. Det är inte svårt att handla till henne eftersom hon har en gedigen önskelista. Svårigheten är istället att välja ut något av alltihop. Här ligger nu några paket och bara väntar på födelsedagsbarnet. Själv längtar jag oxå enormt mycket efter henne och hennes storebror. I kväll sent sent är min väntan över, för då kommer de hem igen efter en härlig höstlovsvecka på Lanzarote. Idag kommer även min käre hälft hem och familjen är åter samlad. Tja, eller samlad och samlad, redan på lördag åker dottern och jag iväg. Hon har valt att fira sin födelsedag på ett träningsläger med världens roligaste sport, så det blir handboll för hela slanten i helgen. Jag har ordnat så att en tårta kommer att finnas på plats under lägret. Paketerna får öppnas i ilfart tidigt på morgonen innan vi ger oss av. Son och sambo blir kvar hemma med andra aktiviteter. Simsalabim, där försvann den samlade familjen som i ett trollslag!


Sist så måste jag bara få delge er den härliga kommentaren från ett litet barn som kom på besök i går. Det ringde på ytterdörren och när jag öppnade så stod han där med syrran och gjorde Bus eller Godis, lite lagom läskigt utklädd. Jag frågade vad det var för bus och berättade att jag kanske skulle välja det. Lillkillen tittade på mig och sa..nä, jag har inget bra bus. Det är nog bäst att du tar godis! Jag skrattade gott och gick och hämtade några dumlekolor.

Nu fredag...en underbar uppfinning! Hoppas att ni får en fin novemberdag allihop! Om ni inte har nåt särskilt för er så gå ut i naturen och titta på alla vackra färger. Mina björnbärsblad lockade mig att ta fram kameran och det kaxigt röda smultronbladet som kämpade för sin existens bland alla de andra gröna.
Kramelikram Veronica