Sidor

tisdag 24 september 2013

Det kom ett väldigt trevligt mail!

I dag är det bara 3 månader kvar till julafton, det vill man väl knappt tänka på just nu men så är det iaf. Dagarna rullar på så man blir helt knasig. Idag har det varit en sådan där dag när det ena direkt har följts av någonting annat. Kortfattat har min dag inneburit 8 Tim arbetsdag därefter ilfart tillsammans med dottern (som anlände till mitt jobb strax innan jag slutade) till Kulturskolan där sonen skulle spela gitarr. Under den korta stund som vi väntade på honom skulle vi hinna med att handla nåt att äta innan kommande träning. Pga tidsbrist så fick det bli Mac Donalds, inte det bästa alternativet men nu var det som sagt inte mycket tid att ge på. När sonen anlänt till bilen så fick han oxå lite snabbmat. Sedan iväg till sporthallen med 20 min tillgodo. Snabbt in och byta om (dottern och jag) sonens hockeyträning började inte förrän senare. Efter träningen möte med min tränarkollega. Hem med dottern, hjälpte henne med engelskaläxan, slökollade på tv:n i väntan på att sonen skulle komma hem (hade fixat skjuts till honom av en snäll förälder). Så här ser förstås inte alla dagar ut men ibland blir det mycket och då gäller det att ha styrt upp det så smidigt som möjligt och planeringen av sådana dagar är av största vikt.

Nu kommer anledningen till min rubrik på detta inlägget. När jag satt där i bilen och väntade på sonen så såg jag att jag hade fått ett mail i telefonen och började läsa det. För ett tag sedan så var jag med i en utlottning av en personlig almanacka på den fina bloggen "Fyra årstider - mitt liv på landet" Man skulle lämna en kommentar om varför man ville vinna den. Vet ni, jag vann!!!! Med tanke på hur den här dagen har varit så känner jag att jag verkligen behöver en! Nu väntar jag med spänning på när den kommer i min händer och hur jag sedan kommer att fylla den med mina dagar.

Om någon undrar vad jag skrev så var det det här:

" precis som så många andra så är jag en mamma med alldeles för många järn i elden! Önskar ibland att jag hade lika många händer som spindelmor. Jag är ensam förälder flera dagar i veckan då min make reser mycket i sitt yrke. Det gäller att ha koll på allt som behöver göras. Jag är i stort behov av en kalender där jag kan samla allt på samma ställe. Jag brukar köpa en varje år men får alltid beslutsångest innan jag bestämmer mig. Tycker alltid att de som finns ute på marknaden är så opersonliga och tråkiga. Ofta saknar de sådant som jag vill ha i min kalender men är ju tvungen att köpa en iaf. Att ha en bild på min fina familj samlad på framsidan vore härligt. Då kan jag känna deras närvaro varje gång jag öppnar den. Att äntligen få en kalender med glada färger som passar mig och att få fylla den med mitt liv vore nästan som en dröm. Mer ordning och reda i tillvaron skapar också bättre harmoni i vardagen!"


Hoppas att ni mina vänner har haft en toppendag tisdag 
och att ni fyller era dagar med liv och inte bara ert liv med dagar!
Kramelikram Veronica

torsdag 19 september 2013

Höst, skörd och bruna converse!

Känner att mina converse smälter bra in i tillvaron. Ja men brun måste väl ändå tillhöra en av höstens magiska färger! Hoppas kunna slippa de varma skorna ännu ett litet tag.
 



Ja, nu är hösten verkligen här! Löven ändrar färg och några har redan ramlat ner på marken. Här hos mig är det verkligen hög tid att ta hand om frukten i trädgården. Björnbärsbusken är full av goda bär och det är svårt att undvika att äta av dem när man går förbi. Tänker att en paj kanske skulle smaka mumma!



Päronträdet har signalerat fullt med gröna godingar och en del har vi tyvärr missat. De ligger där under trädet och är inte ätbara längre. Nej, så kan vi inte ha det! Dags att ta sig i kragen och plocka ner skörden och göra något av det som finns kvar. Vad skulle ni ha gjort med päronen?
 

 

Vindruvorna har i år vuxit sig stora och fina både inne i växthuset....och utanför...hahahaha. En trasig ruta gjorde att vindruvan drog iväg men solen och värmen utvecklade ändå härliga klasar på båda sidor.  
 


Blomlådorna ekar av tomhet och väntar på att nya gäster ska anlända. Jag har letat lite i blomsteraffärerna men har ännu inte hittat något som har fallit mig i smaken. Jag letar vidare och hoppas på bättre lycka framöver! Idag vaknade jag av att regnet smattrade mot rutan. Att vatten och barn är en lyckad kombo blev verkligen bevisat några timmar senare då barnen på jobbet undersökte och experimenterade med H2O på flera olika sätt. Det finns inte mycket som slår ett gummistövelhopp  i den superstora vattenpölen tillsammans med en kompis! Jag vet, jag har oxå varit barn! Att man kan hoppa även utan stövlar vet jag med. Jag har som sagt oxå varit barn! Då när jag var liten förstod jag aldrig mammas frustration när skorna inte torkade förrän efter 7 timmar. Idag förstår jag det! Ska jag erkänna så gillar jag när det regnar. En promenad i rätt klädsel och bara gå där och andas in härlig luft, finns det något mer uppfriskande? Ska jag däremot iväg någonstans och har gjort mig iordning för något annat, måste kanske även cykla så kan jag säga att jag blir fullkomligt tokig om det börjar regna!!!!!
 
Nu ska jag gå och säga god natt till mina små juveler. Hoppas att ni har haft en bra torsdag. om inte tänk positivt...imorgon är det fredag igen!! Avslutar detta inlägget med mitt hjärta som jag fyllde med höst häromdagen.
 


Kram på er alla underbara!
 
Veronica

 

torsdag 12 september 2013

Vacker september, födelsedag och hockey på Gotland!

September har då sannerligen visat sig från sin bästa sida! Solen har lyst med enorm värme och det har varit helt underbart! Hoppas att det håller i sig länge till. I helgen var det just sådana där härligt fina dagar. vad jag gjorde då ska jag nu berätta lite mera om....

I fredagskväll blev jag och barnen skjutsade av farmor till Gotlandsbåten. Sonen skulle spela hockeycup i Visby. På hotellet väntade redan maken, som var där med anledning av jobbet innan vi anslöt oss. Det blev en otrolig blandning av värme och lite mer kyla. Ibland var vi i hallen för att sedan ligga ute i poolen på hotellet. Snacka om tvära kast! Vi hann även med ett par timmar på stan med diverse inköp och vandrande i gränderna. Åt jättegott på restaurang och mumsade i oss vansinnigt god glass! Det var spännande matcher på isen och vi såg till slut vårt lag ta hem tredje platsen. Funderade ett tag på hur det skulle sluta med tanke på att lag 1och lag 2 i finalen fick spela före oss eftersom de skulle med en båt. Det skulle ju vi oxå men den skulle gå senare. Matchen innan vår gick till förlängning och då började vi inse att vi nog inte skulle hinna med vår båt eller kunna spela hela matchen. Vi fick spela 2*15 isf 2*20 och när det var ca8 minuter kvar så fick klockan bara rulla ner. Herre Gud, skulle vi hinna? När klockan var 16 så hade några killar inte fått på sig kläderna ännu i omklädningsrummet och färjan skulle gå kl.16.40 men.........alla hann med, puuuh! På båten gick killarna sedan med sina medaljer runt halsen och var så stolta och glada!

Från värme..


....till kyla


Pippis godisaffär!




Vacker utsikt!


 Visbyrosor.....

.....och ringmuren så klart!



Vet ni, jag är så glad.......ja, jag är så glad över att barnen trivs i sina skolor! I några veckor har de nu med stora leenden cyklat iväg på morgonkvisten till sina nya skolor, nya lärare och nya kamrater. Båda har nästan tävlat om vem som ska få berätta först vid matbordet om hur dagen har varit och vad man har gjort. Ansvarsbiten över att komma ihåg, inte glömma säga, ta med sig osv ser jag växa varje dag. Mina  fina härliga ungar! Häromdagen sa dottern till mig:Mamma, hjälp mig att komma ihåg om det är någon läxa eller annan uppgift som jag måste göra. Nu när jag börjat i en ny klass så vill jag ju göra mitt allra bästa och visa att jag kan! (Min älskade unge, jag ska göra allt jag kan för att det ska bli bra för dig! ) För ett tag sedan berättade sonen att han börjat med språk. Just nu provar de på olika för att senare ta ställning till vilket de ska välja. I bilen blev det en liten tyskalektion och han var så stolt över att kunna så många ord. Ja, vi får väl se vad han väljer i slutändan. Tyskan kan jag hjälpa honom med men spanskan eller franskan blir det svårare med. Å andra sidan får ju jag oxå lära mig ett nytt språk då!

Förrförra lördagen var det så dags för mig att springa Nattloppet här i vår stad. På kvällen började det regna och jag kände hur min motivation sakta men säkert försvann. Kl.22 stod jag iaf där på startposition bland de andra löparna. Då hade regnet upphört som tur var. Iklädd den gulaste tröjan av de gula så sprang vi alla iväg en sträcka på 5,6 km. Inte så långt men det var lagom längd i mörkret. Den som var snabbast kom i mål efter 17!!!!minuter! Ja, där har man ju en hel del att ta igen. Kul var det iaf och jag vill redan nu anmäla mig till nästa år.




Förra onsdagen så var det MIN dag och den var innehållsrik på flera sätt! Jag firades mysigt av barnen hemma på morgonen och fick en fin present i form av ett smycke. Efter jobbet( där jag oxå blev firad) så åkte jag och mina kids in till stan för att äta gott tillsammans. Dottern bestämde fikaställe och sonen restaurang. Maken var inte hemma så det blev bara vi tre. Tråkigt att inte hela familjen var med men vi hade det riktigt mysigt iaf.





Dagarna rullar på och det är redan torsdag igen. Hoppas att ni har det bra allihop och att ni njuter av livet. Det ska jag göra även om det är lite mycket just nu med skola, träning, skjutsade och jobb!

Simma lugnt mina fina vänner!
Kramelikram Veronica