Sidor

söndag 12 augusti 2012

Idrott, stadsfest och handbollsfeber!

Första arbetsveckan avklarad och det kändes helt ok med 3 dagar...så skulle man ha det jämt! Helgen har gått i idrottens tecken. ......and i love it....I går var det kanalsimning här i stan. Ja, man kan verkligen säga stan för det simmades i kanaler och i vattnet runt stan. Hur många städer har badplats där Storgatan slutar? Det har vi och den har det eminenta namnet Kattrumpan..Där gick starten för de som kände för att utmanas i tävlingsklassen på 1800 m. För de som önskade en lite kortare sträcka på 900 m började man en bit närmare mål. Båda loppen avslutades sedan vid slottsfjärden vid slottsparken. Själv valde jag att som så många andra vara åskådare. Nog för att jag gillar att simma och bada men kanalsimmet lockar mig inte att deltaga i....inte just nu iaf. Nästa helg blir det mer idrott här i stan för då är det Ironman. En tävling som jag har sett under flera år (hade som uppgift ett par år att skriva diplom till deltagarna) Men tänk er att simma 3,8 km, cykla 18 mil och sedan springa 4,2 mil...det är en riktig utmaning. Maxtiden är 18 tim....vill inte ens tänka på vilken som skulle blivit min sluttid. Eller förresten, jag hade nog inte ens kommit i mål. Det kommer hur som helst att locka väldigt många människor, man räknar väl med att antalet besökare blir 30 000. Men nu tillbaka till min gårdag.....


Start vid Kattrumpans badplats

Här var det inte högt vatten!

Förbi vattentornet,under träbron och förbi fängelset går turen

Kanalsimmet var namnet!

Kul att Lars Frölander och  Emma Igelström var med även i år

Det har även hänt annat här i helgen. torsd-lörd har vi haft den årliga stadsfesten med mängder av gratiskonserter. Igår var vi kvar på stan efter simningen och lyssnade bl.a på dotterns önskemål av artister...Timotej. Först såg vi genrepet och då satt vi längst fram och tur var väl det för.......när de sedan skulle upp på scenen på "riktigt" så ställde sig en massa människor framför och då såg inte dottern ett dugg. Hon blev så ledsen. Men jag bara undrar hur f.. tänker man? Bänkar ställs fram så att de som vill ska få sitta och sedan är det väl ca. två meter mellan första bänkrad till staketet. Bänkarna fylls så sakterliga på och är snart fullbelagda MEN..........då kommer de andra och ställer sig FRAMFÖR första bänkrad....och vi snackar inte 1 person. Till slut blev dottern så arg att hon ställde sig på bänken. Jag tyckte så synd om henne att jag lät henne stå där under hela konserten. Hur tänker ni om sånt? Jag blev iaf galet irriterad!!!! Tur är väl att inte alla uppträdanden blev så som den här. På stortorget sjöng Darin och det var verkligen en grym konsert. Med storbildstv så var det inga problem att få sig en skymt av honom. Vi hittade en plats så vi såg honom "live" oxå. När han gjorde sina moves på scenen och sjöng som en gud så stod man inte stilla länge. En av de bästa idol-vinnarna någonsin, tycker jag.




Idag väntar ett födelsedagskalas hos kusinen och då blir det med största säkerhet både tårta, nåt grillat och flera bad i poolen. Klockan 16 kommer jag att sitta bänkad framför tv-n och hejja mig svettig under handbollsfinalen som jag verkligen hoppas att vi kommer att vinna!!!! Kom igen nu killar!!!!!!! Solen skiner och det ser ut att bli en härlig söndag. Njut av den, för det tänker jag göra!!!

Ha det bäst alla goa vänner!
Kramelikram Veronica

2 kommentarer:

  1. Låter som en toppenhelg! Här har det varit fotbollscup för hela slanten, äldste sonen spelade, maken är tränare och skyltansvarig och jag hade ett kioskpass:) Killarna hade otrolig tur och vann och självklart en hel del skicklighet och kämparglöd och vann hela cupen!
    Hoppas att du får en bra vecka!
    Kram, kram

    SvaraRadera
  2. Micke och jag var också och såg Darin!
    Han var bra!
    Var och åt mat på Skafferiet innan. Åt en himla god pasta pesto med kyckling *mums* !

    Det där med att ställa sig framför........så otroligt irriterande... Det var typ likadant på Duran och Mollan....(förutom att barnen ombads att stå upp på bänkarna i vissa låtar...), men emellan sångerna bad jag Jonathan att sätta sig så att dem bakom oss också kunde se... men FRAMFÖR oss hade vi en 3-4årig tjej som stod hela konserten och mamman sa ingenting...vilket ledde till att jag fick se till att Jonathan åtminstone kunde se genom att flytta oss till vä, sen höger, sen tillbaka...suck.....men som tur var så fick barnen stå upp emellanåt, men ändå...irriterande
    Kram Caroline

    SvaraRadera