Sidor

onsdag 22 augusti 2012

Älskade mamma och nostalgi vid tv:n

Ibland är man en underbar mamma! Igår sa sonen "Mamma, jag skulle bara säga att jag älskar dig!".Det är inte varje dag som dessa ord kommer ur hans mun. Däremot  visar han gärna med en kram att han gillar en. Dottern  lägger ner stor tid på att tala om det och gärna flera gånger om dagen. Nu skriver jag inte detta för att tala om att den ena är bättre än den andre. Det jag vill säga är att  kramen som man får...oavsett hur liten eller stor den är värmer alltid lika gott. När den så tillförs av några gulliga ord så smälter nästan hjärtat på en! Stunder då det iaf här hemma annars är väldigt vanligt med  "Älskade mamma-orden" är när man har fått något. Igår kväll hände ett sådant exempel. Jag hade varit och hämtat sonen på hockeyträningen och vi åkte förbi en sportaffär på vägen hem. Jag tänkte att vi kanske kunde hitta några mer skjorts på rean till honom. Nu gjorde vi inte det men vi kollade på lite annat innan vi skulle hem. Jag är tokigt glad i den som uppfann halva reapriset...sånt gillar jag! Jag hittade ett par löparbyxor till mig (perfekt) Sonen gick där bland skorna och spanade en stund. Med väldigt len röst pratade han sig sedan varm om ett par gymnastikskor som var jättesköna. (Inget tjat på något sätt om att vi skulle köpa dem) Efter att jag samtalat med sambon i telefonen om det var ett bra skoköp eller ej (han är bra på skor) så  bestämdes att vi skulle köpa dem. Jag kan inte i ord beskriva lyckan som lyste i ögonen på sonen när han bar dem till kassan. Givetvis hade jag nöjd mig med ett "Tack mamma" och redan där insett att jag har en unge med social kompetens. Men när man får till sig orden "Du är så himla snäll mamma,tack så jättemycket för skorna. Du är världens bästa mamma!" och man ser glädjen i ögonen och får den där kramen.......då smälter man nästan. Att man sedan kan gå och suga på karamellen av att man är världens bästa mamma är ju inte heller fy skam! Tänk alla miljontals pokaler som man hade fått tillverka till alla mammor (och pappor) för pris till världens bästa.... För visst är vi ju vinnare allihop till våra underbart fantastiskt härliga och goa ungar!!!


Igår gjorde jag det igen.......jag erkänner, det blev ett avsnitt till av Dallas! Nog för att jag och min mamma var hejare på att inte missa avsnitten, då för länge sedan när det begav sig. Men inte trodde jag väl att jag skulle fastna även den här gången. Jo då, jag var ju bara tvungen att se vad som hände med den andra generationen....Bobby och JR:s pojkar som likt sina pappor skapade intriger med varandra och flera andra. Att det sedan var nostalgi att höra signaturmelodin och se några gamla skådespelare var allt lite speciellt. Premiären av den nya serien lockade 6,9 miljoner tittare i USA så helt ensam är man inte.

Just nu sitter jag här och funderar på om det är ett tecken att gå och lägga sig......jag  gäspar så jag sväljer snart en hel tomtearmé. Min bok som ligger här och väntar får nog fortsätta att vänta tills i morgon. Risken är annars mycket stor att jag tappar den i ansiktet eller vaknar av att jag sovit på den......det har hänt förr!!! Tänkte bara så här i slutklämmen säga att det är så kul att så många är inne på min sida och tittar runt. Ibland undrar jag vilka som kommer hit. Ni får gärna lämna kommentarer när ni varit här så jag vet vilka ni är!!!

Ha det gott och god natt alla godingar!

Kramelikram Veronica





4 kommentarer:

  1. Hej på dig , jag läser alla dina inlägg här det är så kul att följa vad du har för dig............och ett o annat kort blir det ju också ......................vilken kille till son du har, då blir man glad när man får läsa sådant , många barn idag behöver bara peka och gnälla lite så får dom allt huaaaaa för sånt.......................

    Kram på dig
    //anneli

    SvaraRadera
  2. Man får vara glad för varje gång man får höra detta. Man får ju tyvärr även höra motsatsen.
    Våra barn är väldigt kramiga, men sonen bara innanför husets väggar eller när ingen han känner ser oss. Men är man tonåring får man acceptera att de inte vill bli kramade när som helst.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Hej Veronica!
    Jag är en av dom läsare som tassar in på din sida då o då o läser vad du har för dig. Hittade hit från någon annan Scrappare!!
    Jag scrappar inte själv men hantverkar lite med annat.

    Du skriver så lättsamt om ditt o familjens liv, gillar helt enkelt o läsa din blogg.
    En skön helg önskar jag dig. Hälsningar Lotta

    SvaraRadera
  4. Har i dagarna hittat hit. En härlig och läsvärd blogg :-) Hit kommer jag gärna flera gånger.
    Barn är väl det bästa som finns! Att få höra att man är "Världens bästa mamma", det är nått man kan leva på länge :-)
    Ha en skön helg!
    Kram, Lena i Borlänge

    SvaraRadera