fikasug på en tisdag

Visst får man väl äta nåt gott fast det bara är en vanlig tisdag...det tycker iaf jag och barnen, så jag gjorde ordning ett gäng med chokladbollar under tiden som barnen gjorde läxorna. Innan dess hade vi suttit ner och haft ett samtal om hur vi ska göra när man blir osams. Anledningen till detta var att  vulkanen Etna haft utbrott i hallen samtidigt som en lavin just hade rasat på toaletten och orkanen Gudrun fått ett återfall  i köket i samma veva som 10 ettriga kalkoner fällt upp sina stridsvingar i vardagsrummet. Jag behöver nog inte säga mer! Efter en stund när det kändes lugnt i lägret och jag lyckats ta tjurana (läs barnen) i hornen, så satte vi oss ner och  skrev ner saker på ett papper som vi tycker att man måste tänka på. Efter ett tag brast vi lite i skratt och det tillkom även andra saker på listan. Under mitt namn kan man nu läsa följande: * Inte avbryta när mina barn talar. *Lyssna mer. *Att skynda på i affärer. * Att säga godnatt till mina barn varje kväll och helst läsa en saga och ge en stunds ryggkli. Jag ska skriva in det i min kalender och  läsa det ofta och ta till mig.  När vi hade pratat färdigt kände vi alla för något gott efter kvällsmaten och då bestämde vi att det skulle bli chokladbollar. Så nu  tillbaka till chokladbollarna! Jag bytte ut hälften av mängden havregryn till fiberhavregryn och det kändes med ens jättenyttigt...eller hur? Läste på nåt recept att man kunde ha i oboy och kakao. Vanligtvis har jag bara kakao men ville testa med båda.

 

Hur smakade chokladbollarna undrar ni kanske.....? Jo, väldigt goda men nästa gång tar jag nog hela mängden kakao och hoppar över oboyen. (det tyckte även sonen och dottern) Jag tycker inte att det blev så där stark smak som jag vill ha. Fiberhavregrynen däremot var helt okej.

Chokladbollar, en kopp te, en filt, tända ljus, mina båda barn tillsammans med mig i soffan (fast nu har de checkat in för idag och intagit sängläge) Nu sitter jag kvar här och tittar på nyheterna och väntar på att tvättmaskinen ska bli färdig. Ser bilder och reportage från den hemska olyckan i skåne där så oerhört många bilar varit inblandade i en jättestor krock. Jag tänker på hur människorna i Arboga återigen drabbats av en tragedi med dödlig utgång. Ikväll är det många ledsamma saker som nämns i rutan och jag blir rädd. Livet kan ändras oerhört fort. Min orkan, vulkan, lavin och kalkoner känns som väldigt avlägsna problem i förhållande till andra situationer runt om. Utanför gnistar snön vackert i skenet från gatlamporna, jag såg att det var -12, alltså blir det till att skrapa rutorna i morgonbitti.(känns som ett löjligt problem just nu). Min tisdagskväll har varit enormt underbar när jag tänker efter!  Hoppas att ni har haft en bra dag och en mysig kväll.

Kramelikram Veronica