Sidor

söndag 11 november 2012

Fars dag med stickiga knän och fina minnen

Sitter här med en kasse barnkläder och tänker på hur fort livet och dagarna bara passerar förbi. Jag vill inte att tiden ska gå så fort. Barnen börjar bli stora. Visst är det härligt att se dem växa upp men ibland önskar jag att man kunde stoppa tiden och faktiskt dra tillbaka den en aning. Tänk att bara för en dag få återuppleva hur det var när barnen var nyfödda, när de kröp omkring där över golvet, när de plaskade skum över kanten i badkaret, när de käkade spaghetti med hela ansiktet, när de satt där i vagnen och vi gick en långpromenad i solskenet. Ja, allt det där känns så väldigt avlägset.   Nu är det andra saker och händelser som man lever med och de är ju egentligen lika underbart, fast på ett helt annat sätt! När våra vänner i eftermiddags kom förbi och stannade på en kaffe så började min vän att prata om sina goa barnbarn. Då kom jag att tänka på kassarna med kläder som jag fortfarande inte blivit av med.  Fina kläder som bara ligger här tvättade, ihopvikta, i platsbackar och påsar och bara väntar på att hamna hos någon annan. I sådana läget är det lätt att minnena kommer fram. Jag minns den där sommaren när sonen satt där i gröngräset och tappert urkärnade körsbär och hade den där skjortan på sig. Jag kommer aldrig att fatta hur 17 skjortan lyckades bli ren igen! tack för det mirakeltvättmedlet! Jag minns den där vintern som dottern tumlade omkring i snön med den där röda overallen, söt som en jordgubbe. Overallen som inhandlats ganska dyrt men som visade sig vara en av de bästa inköpen som gjorts. (För Er som undrar, jo jag sålde en kasse kläder till de Goa barnbarnen )

Igår var jag och min vän på resa. Hennes jobb hade ordnat en bussresa till Ullared och jag blev tillfrågad om jag ville följa med. Jag har nog inte varit där på 15 år så jag kände för att hänga på. Nu är det väl inte direkt det optimala att gå där en lördag när typ de flesta är lediga men men...Vi hade flax som slapp kö in. Vakten stängde dörrarna precis efter tjejen bakom mig! Jag hade inte något direkt behov av något utan fann själva resan mest som en rolig utflykt med trevligt sällskap. Givetvis blev det lite handlat men inte mycket. Jag tror att jag säkert hade kunna fylla flera kundvagnar för det fanns mycket som jag VILLE ha. Ställde mig frågan flera gånger om jag verkligen behövde det och gick sedan vidare bland folkmängden. Tror att det även var alla dessa runt omkring som gjorde att jag bara liksom ville bort därifrån. Jag har ingen klaustrofobi på något sätt men det var bara såååå mycket folk! 

Nu har mitt knä börjat krångla igen. När jag en gång i tiden spelade handboll och höll på med min träning så gick det ibland vilt till. Sporten är ju inte smärtfri utan det hände att man hamnade i golvet lite då och då. Ibland gick ett knä ur led och då skulle det vridas rätt igen (smärta!!!) Handboll är ingen sport för klena...hahaha. Knäskydden satt där för jämnan och det var tur och behövligt. Trots detta så älskar jag den här sporten och är så glad att min dotter spelar. (Låter kanske helt idiotiskt?) Sedan några år så har jag börjat springa och tycker att det är härligt och avkopplande. Men för ca 3veckor sedan så hände nåt med mitt knä, ja det är alltid höger. När jag sitter ner på det så sticker det nåt kolossalt i det (precis under knäskålen vid sidan)och sedan är det smärtsamt ett tag innan det känns normalt igen. Eftersom jag i mitt jobb ofta behöver ner på golvet så går det inte att undvika smärtan hur som helst. Om någon har nåt bra tips eller på något annat sätt kan hjälpa mig så vore jag enbart tacksam.  Jag som trodde att livet började efter 40! Inte höll på att sluta....

Baka, det kan man alltid göra, trots att knäna är skruttiga. Nu ska jag ge mig in i köket och laga till nåt riktigt söndagsgott!

Hoppas att ni haft en underbar helg.

Och till alla pappor......kram på Er alla på denna Fars Dag!

Tjingeling!

Veronica



2 kommentarer:

  1. Visst kan man sakna den där bebistiden, men jag säger som så att varje ålder har sin tjusning och sina bekymmer. Är ändå glad att jag får se dem växa upp och förhoppningsvis bli vettiga människor!:)
    Har både skänkt bort och sålt en del barnkläder, men vissa saker kan jag bara inte göra mig av med.
    Tråkigt med krånglande knä. Vi sa just det idag när vi såg tjejerna spela att det är rätt tufft emellanåt och då är de bara 10 år! De tjejer som är 12 år har redan börjat med styrketräning för att förebygga skador. Hoppas att du hittar något som hjälper mot det onda i knät.
    Kram

    SvaraRadera
  2. *haha* Ja Ullared kan vara fullsatt ibland ;) Själv bor jag på lagom avstånd att kunna åka dit på tider så det inte kommer busslass *ler*

    Tråkigt att höra om ditt knä. Har också haft ett dåligt knä, så blev det operation och nu är jag bra... fast utan minisk och ett korsband är av :/... men det fungerar fint ändå ;)

    kram kram Malin

    SvaraRadera