Sidor

onsdag 31 oktober 2012

Tårar, rosa kamp och ett hav av rosor!

Jag sitter här och tårar trillar ner för mina kinder. Det är Rosa bandet galan på tv 3. Jag har precis hört Sonja Alde´n sjunga en sång tillägnad en av de kvinnor som tyvärr inte lyckades övervinna denna förbannade sjukdom. Jag har sett reportage med kvinnor som med gråten i halsen berättat om hur de inte kommer att få uppleva sina barns uppväxt eller få fortsätta sitt liv med sin käreste. Jag önskar så att ingen skulle behöva drabbas. Jag har på mycket nära håll upplevt vänner som inte klarat sig men som verkligen kämpat in i det sista. Jag känner ockå vänner som fortfarande kämpar och jag vet i nuläget inte hur utgången kommer att bli. Det får vara slut nu. Nu måste vi hitta ett botemedel!! Ikväll har jag skänkt en summa till cancerfonden. Jag hoppas att min delaktighet kan hjälpa någon därute. Idag lägger jag ut en bild från när jag var i Köpenhamn i helgen. På ströget stod en blomsterhandlare och sålde rosor. Ett helt hav av rosa rosor fångade mina ögon. Dessa rosor doftade underbart och var otroligt vackra, var en på sitt sätt. När solen sken på dem så blev de ännu finare. Rosorna påminner mycket om mina vänner som inte längre finns kvar i livet......vackra, fina och luktade gott! Precis som rosens taggar så har även många många många kvinnor haft taggarna ut och kämpat för sitt liv men tyvärr utan positivt resultat. Jag tänker fortsätta kämpa för dem. Gör det du oxå. Jag lovar att din insats kommer att göra nytta!
 
 
 
Största kramen till er från mig!
 
Veronica
 

5 kommentarer:

  1. Vilket hav av blommor ......
    Kram
    //anneli

    SvaraRadera
  2. Underbart vackert!!! Både text och bild!
    Nä... kampen är inte slut bara för att oktober är det ;)

    kram kram Malin

    SvaraRadera
  3. Vilket vackert blomsterhav!
    Det är en riktig skitsjukdom.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Vilket fint inlägg. Härligt att du är här hos mig så jag kan krama dig. det var väl inte farligt alls att passera stället med de ilskna getingarna. I morgon lunch mumsar vi på kantarell mackor och fortsätter våra härliga samtal. Du förresten, har du mjölk i ditt te. Hjälp om en timme börjar handbollen.
    Innan dess måste vi bara ta en promenad ner till vattenbrynet och lyssna på vågornas skvalp.
    Kram Kristina

    SvaraRadera
  5. Åh så vackert skrivet! Många gånger när jag läser dina inlägg funderar jag över om inte du i själva verket är författare. Du har talang vännen!

    SvaraRadera