Vilken fin dag!

Ja, det har det verkligen varit!! Det har gått bra att jobba. Jag ville ju testa trots att jag fortfarande har känningar i ryggen. Att komma till sin arbetsplats och först träffa sina 2 närmaste kollegor som möter en med glädje och som man delar en stor gruppkram med, kan ju få en att sväva på moln direkt. Att sedan höra sitt namn av samtliga barn på avdelningen när man stiger innanför dörren och få en snorig liten kram eller ett leende från en 2 åring i en rufsig kalufs, kan få vem som helst att bli tokkär i sin yrkesroll....jag skojar inte! Jag inser mina begränsningar i vad jag kan göra och inte göra så länge som jag fortfarande har ont i ryggen men snart hoppas jag på bättring. Läkaren jag var hos skickade en remiss till sjukgymnasten och redan på onsdag ska jag dit.

Leende nr 2......I kväll var det så dags för första handbollsträningen för hösten. Ett 20-tal tjejer i åldern 9-10 stod där i sporthallen så förväntansfulla och bara längtade efter att få köra igång. Jag som ska ta det easy och inte kunde hålla i något pass tog tillfället i akt att samspråka med föräldrarna, vilket oxå är mycket viktigt och som man sällan har tid över till. Vi har ett jättehärligt föräldrargäng som hänger med på allt som vi gör. De ställer upp så mycket de kan och vi behöver aldrig be om hjälp två gånger.

Den tredje saken som oxå gjort mig så glad är alla ni fina bloggvänner som tittar in här hos mig. Jag måste erkänna att när det kommit in en ny kommentar på något inlägg så hoppar hjärtat till lite extra....man blir såå glad inombords och jag brukar alltid gissa vem det kan vara. Stundtals har jag rätt och ibland är det någon nykomling som hittat hit....kul!. Jag tycker att den här texten beskriver så bra vad jag menar!

 

 

 

 

 

 



Nu väntar sängen men först en liten snabbkoll i min nya tidning.

 

 

 

 

 

Den ligger här bredvid mig och ropar: Läs mig! Läs mig! Och ibland är det bara till att lyda.........

 

 

 

 

Måndagskramar från mig till er!

 

Veronica