Sidor

torsdag 31 oktober 2013

Hosta, sjukhus, vilken höstmånad!

Ibland ter sig inte livet alltid som man vill, eller hur? Visst kan ni väl hålla med om att hur dagen blir handlar inte alltid om hur man själv vill ha den? För vår familj har i stort sett hela den här månaden varit sådan. Vi har kämpat oss igen en oktober med sjukdagar i massor och ännu är det inte över. jag ska försöka mig på lite historik...
 
Vecka 40. Sonen var hemma två dagar med halsont sedan tillbaka till skolan igen.
 
Vecka 41. Sonen frös, hostade, kräktes, 40 i feber HELA VECKAN!!! Dottern kände sig helt slut och mådde inte bra. Blev bättre och gick tillbaka till skolan, skönt!!! Tyvärr var sonen bara värre!!Vi var hos doktorn som skickade hem oss med hostmedicin, det var ju bara maginfluensa!! Åh nej, absolut inte, klagade jag (men vad fick man för det?)
 
Vecka42. Jag gick till en annan doktor med sonen som sa att det var bra att vi kom eftersom han hade lunginflammation! Jag och maken var milt sagt irriterade! Men nu fick han iaf antibiotika. Av en begåvad doktor.
 
Vecka43. Sonen fortfarande hemma från skolan. I slutet av veckan orkade han gå några enstaka tim.
Så i torsdags kände jag mig allmänt "konstig" när jag ändå knallade iväg till jobbet. När jag kom hem den kvällen frös jag som en som ramlat i en vak troligtvis skulle ha gjort och jag såg att jag hade fått feber. Sedan blev jag bara värre och värre och mina symtom liknade sonens allihop.
 
Vecka44. Jag ringde om en tid till vårdcentralen på måndagen och de tyckte att jag skulle vänta lite, vilket jag vägrade. Jag fick en tid!! Maken skjutsade mig till doktorn som direkt skickade mig till lungröntgen. Där skickades jag vidare till akuten och tog ett flertal mer eller mindre trevliga prover. Slangen in i näsan var nog den värsta av dem, usch och fy! Sedan blev jag som en saltgurka inlagd på en sal i väntan på resultat. Min älskade make levde sig igenom dagen på Alvedon, då även han hade feber och väntade på mig i flera flera timmar!
 
 
 
 
 
Igår fick jag komma hem igen och nu halvligger jag här och hostar och är sååå himla trött. Min diagnos? Ja, jag hade också lunginflammation, fast en annan form, Mycoplasma lunginflammation. Återigen kan man ju konstatera att det var ju en attans "tur" att man fick komma till doktorn!
 
Nu ska jag dra mig tillbaka en stund, har inte skrivit så här mycket på länge. Jag återkommer när orken finns och när jag har nåt vettigt att tjata om. Kanske tittar jag in en snabbis i morgon igen! Nu ska jag titta in till er andra och se vad ni har för er så här på höstlovet. Hoppas att allt är bra med er och att ni inte har det så här skruttigt som jag har det, fy bubblan vad tråkigt. men en sak är iaf säker. Jag kommer tillbaka, var så säker!!
 
Megakramar (med en slang av host i) från mig till er alla underbara!
Kraaaaaaam Veronica
 
Min nya leksak som jag ska blåsa i varje timme.
Synd att det inte är ljud i den, hade ju varit liiite roligare
 

10 kommentarer:

  1. Stackars er vad jobbigt ni har haft det..........sänder många krya på dig kramar .......
    Var rädd om dig

    //Anneli

    SvaraRadera
  2. Nä men åh vilken månad ni har haft!
    Nä, inte blir det alltid som man vill och önskar...
    Kram och krya på er!

    SvaraRadera
  3. Hua så jobbigt !! Här går jag och plockar sommarblommor i oktober och där ligger du helt däckad. Tycker synd om er hela familjen. Hoppas att november blir en bättre månad för er.
    Kram Eva

    SvaraRadera
  4. Ja, fy sjutton vilken oktober ni har haft! Hoppas verkligen att ni får en bättre november!
    Här har oktober också varit skit, men på ett annat sätt som du vet. Är rätt tungt fortfarande, men men.
    Kramar i massor!

    SvaraRadera
  5. Usch och fy!! Undrade lite om något hänt eftersom det varit så tyst på bloggen, men jag vet hur det är...jag är inte heller så flitig på inläggen, mest för att jag inte hinner.
    Hoppas nu att ni får bli friska och kan komma igång med vardagen igen. Men ha tålamod och gå inte tillbaka för tidigt, det är lätt hänt!
    Massor med krya på dig kramar skickar jag över nu!!
    Kram Karin

    SvaraRadera
  6. Nej, fy vilken eländig sjukmånad. Det låter inget vidare. Vilken tur att du kunde stå på dig både för din sons skull och för dig själv. Det är ju så synd att man ska behöva kämpa för att få den hjälp man behöver.
    Hoppas nu att ni frisknar till ordentligt och att ni har haft era sjukdomar för lång tid framöver. Kryakram Jennifer

    SvaraRadera
  7. Nä men fy, krya på er... Vila er i form, kör Dvd race och koncentrera er på att vara sjuka till ni blir riktigt friska. Jättekram

    SvaraRadera
  8. Men kära vän, vilken tuff månad! Nu måste det väl ändå ta slut med sjukdomar för er del! Skickar styrkekramar med både energi och friska vindar:) / Vännen Maria

    SvaraRadera
  9. Tänk vad lika vi är! Vet inte hur många gånger jag börjat skriva inlägg som jag sedan raderat för att börja om!:) Får nog fortsätta fundera på hur personlig jag vill vara.
    Tack för kommentaren hos mig, den värmde. Varje liten sak som ger energi behövs för närvarande.
    Hoppas att du mår bättre nu!
    Kram

    SvaraRadera
  10. Men finaste du! Vilken jobbig månad ni haft! Fy för alla sjukdomar som kommer med hösten!! Hoppas ni snabbt blir bättre nu!!
    Varma kramar till dig!

    SvaraRadera