Sidor

torsdag 15 november 2012

Livets ovissa väg

Livet kan vara så skört. som en tunn, tunn sytråd som plötsligt bara går av! Livet är så så oberäknerligt. Man har ingen aning om vad som händer om ett år, om en månad, om en vecka, om en dag eller i nästa minut. Om det är bra eller dåligt kan man ju fundera över. Att inte hinna göra avslut, prata färdigt eller att inte hinna bestämma. Igår blev jag varse hur livet snabbt kan vända och det på ett fruktansvärt tråkigt sätt. Som jag tidigare skrivit så har jag tyvärr genom åren förlorat många vänner och släktingar i den hemska sjukdomen cancer. Igår var det dags igen. Den här gången handlar det om någon som fått det fasansfulla beskedet redan i mycket tidig ålder. En pigg och allert liten varelse....Tänk att livet bara får vara så orättvist. Jag gråter inombords när jag tänker på det! 3 av 4 barn överlever och jag kommer att klämma mina tummar tills dess att skiten är över och allt är som vanligt igen. Jag tänker på dig....du ska vinna det här loppet!
 
En sån här händelse kan få mig att snabbt vilja gripa tag i mina egna barn och inte vilja släppa dem igen. I gårkväll var pappan inte hemma och barnen la sig i våra sängar för att "bara se lite grann" på ett tv-program innan läggdags. Som jag trodde så slocknade båda efter att huvudet vilat på kudden i några minuter. I vanliga fall hade jag tänkt att nu blir det varmt och trångt! Svårt att sova! Täcken som kastas av en! Kuddar som försvinner osv.. Igårkväll tänkte jag att det är helt okej att de låg där. Jag ville inte släppa dem ur sikte. Jag kramade dem tills jag somnade och var nära. Så nära som bara en mamma kan vara nära sina barn! Anton och Ida, mamma älskar er sååå himla mycket! Glöm aldrig det.
 
 
Trots detta besked så var gårdagen underbar på flera sätt och vis. Jag tänker på två vänner som precis fött varsitt litet mirakel. En pojke och en flicka som nyligen sett dagens ljus. Jag tänker på mina handbollstjejer som kämpade på under kvällens träningspass. Jag tänker på hur lyckat det blev med teatern på jobbet, alla glada och nyfikna barn som fick möta en välkänd figur på Astrid Lindgrendagen. Jag tänker på hur duktigt landslag vi har i fotboll.Igår slog vi England med 4-2. Zlatan visade varför han fick ta emot guldbollen på fotbollsgalan för någon dag sedan. "Zlatan glänste på arenan" stod det på tv-n....och det gjorde han sannerligen. Om någon missade hans sista mål, snälla ni måste se det!!!

Idag har det varit en jättefin torsdag. Solen visade sig redan på förmiddagen då vi var ute med jobbet. Vi åt även mellanmålet ute i solens härliga sken. De godaste mackorna smakar alltid bäst utomhus! Ja, det gäller verkligen att passa på för man vet aldrig när det vänder och blir kallt och ruggigt.  Ha det gott alla underbara och hoppas att ni haft en fin torsdag! Även om livet ibland kan vara helt upp å ner..glöm inte bort de ljusa stunderna!
 
Kramelikram Veronica

6 kommentarer:

  1. Hatar verkligen skitsjukdomen cancer!!
    Var tredje helg jobbar maken helgen och då natt. Då brukar jag och barnen lägga oss i våra sängar alla tre och mysa och se på tv tills vi somnar. Ibland njuter man mer av det än annars. Kramar kan man aldrig ge eller få för många!:)
    Han är verkligen magisk Zlatan! Kan vara helt osynlig vissa matcher för att helt plötsligt slå till och göra otroliga mål.
    Tack för din omtanke också!
    Kram

    SvaraRadera
  2. Hej Veronica
    Du fångar alltid mitt hjärta på det sättet du skriver....och någon tår trillar med. Man får verkligen leva med "CARPE DIEM" i åtanke och glädjas för varje dag man har sina nära och kära kvar i livet. Håller tummarna att det går bra för denna lilla varelse! Nu eller rättare sagt nästan hela hösten har min man varit i Kalix på arbete och då glädjer jag mig så att Robin vill sova bredvid sin mamma. Det kommer en dag när han ej vill ;( Indianerna sover alltid tillsammans och så får de trygga barn också :) Ha en fin helg!!! Kramizar Susanne

    SvaraRadera
  3. Vilket gripande inlägg...
    Ja visst är det ju så att livet kan förändras på ett ögonblick. Lycka kan vändas till outgrundlig sorg. Livet är inte alltid rättvist...
    *Kramar om*

    SvaraRadera
  4. Mm, det är med vetskapen om det hemska som man njuter så av nuet, precis som du skriver. Njuta av ögonblicken så länge man har dom... Kram

    SvaraRadera
  5. ja, livet är verkligen skört och värt att tas tillvara på. Precis som du gjorde med dina barn gjorde jag med min minsta tös igår. Vi fick beskedet att hennes bästa kompis mamma som är 43 hade fått en hjärntumör och ligger på sahlgrenska...så fruktansvärt ledsamt...kramis semlan

    SvaraRadera
  6. Fy vad världen är orättvis och hemsk!! Har tänkt samma tankar som du flera gånger om barn i sängen men ibland vill man bara ha dem så nära det bara går! Ta tillvara på er helg och njut!

    SvaraRadera