............och jag vill dem alltid det bästa! Flera gånger har dottern kommit hem och varit ledsen över situationer som hänt. Vi har haft långa samtal innan läggdags och jag har ofantligt många gånger sagt att det ordnar sig, det blir bättre i morgon. Det är inte lätt att vara flickan som vill ha svaren från sin mamma. Det är inte lätt att vara mamman som ska försöka hitta de rätta svaren. Så har det varit bra några dagar och sedan kommer tårarna krypandes på dotterns kinder igen. Efter att min hjärna och mitt hjärta fått tuppjucket flera gånger om och när jag sagt orden..äsch, bry dig inte om det.....hur många gånger som helst , så sa mitt hjärta STOPP! Jag kunde inte se tjejen som älskar att gå i skolan och är så ivrig att vilja lära sig nya saker vara nedstämd och lägga energi på att älta tråkigheter. Det kan vara jobbigt att vara snart 10 år och kanske speciellt tjej. Killar kan leka många men tjejer går bara 2 och 2, ja, ni vet hur det kan vara. Jag vet, jag har oxå varit 10 år och jag är oxå tjej.
Nu låter det kanske som att hon inte alls har några vänner och står där helst ensam men oh nej. Hon har kompisar, flera stycken, både tjejer och killar i olika åldrar. Men....konflikter och osämjan smyger sig på titt som tätt. Min kloka fina självständiga dotter sa häromdagen...mamma, jag vill prova på något nytt! Mina gamla kompisar finns alltid kvar och vill de inte leka med mig så var de inte mina kompisar! Igår så var vi på besök i en annan skola. Vi blev väldigt väl mottagna. Efter 2 timmar i klassen så undrade dottern om hon fick stanna hela dagen? Hon fick det och när jag åkte till jobbet så var hon kvar i 4 timmar till. Det tog alltså bara två timmar och en rast för henne att bestämma sig om ett viktigt val. För henne ett riktigt viktigt val! När hon lämnade skolgården så fanns där ett gäng nya kompisar (hon känner redan flera av dem sedan tidigare) som vill vara med henne och som längtar tills nästa vecka då hon dyker upp på besök igen. Hon har bestämt sig för att börja där i augusti. Jag ringde maken och berättade och jag hörde hur glad han lät i telefonen. Nu i kväll var vi med på deras sommarfest. Vi fikade, spelade brännboll och lekte den berömda Flaggan. Min dotter kom fram till mig, såg mig djupt i ögonen och sa; "Mamma, jag gillar dig inte så mycket.. jag gillar dig jääääääättemycket!!!" Kommer nog aldrig att glömma den kramen som sedan följde innan hon sprang iväg till sina vänner igen. Min modiga lilla sötgos. Du är verkligen en riktig tuffing, villig att stå på egna ben och testa nya utmaningar. Mitt hjärta har fått tuppjucket återigen.....denna gång är det glädjeskutt som studsar runt i min kropp. Jag är så glad att vi åkte på besök. På något sätt så löser det sig alltid, frågan är bara hur. Nu har jag hittat svaret på den frågan och jag är så tacksam. Jag älskar mina barn så in i vassen mycket och jag vill dem alltid det bästa!!!!
Från mig till er alla underbara!
Kramelikram Veronica