Ibland ter sig inte livet alltid som man vill, eller hur? Visst kan ni väl hålla med om att hur dagen blir handlar inte alltid om hur man själv vill ha den? För vår familj har i stort sett hela den här månaden varit sådan. Vi har kämpat oss igen en oktober med sjukdagar i massor och ännu är det inte över. jag ska försöka mig på lite historik...
Vecka 40. Sonen var hemma två dagar med halsont sedan tillbaka till skolan igen.
Vecka 41. Sonen frös, hostade, kräktes, 40 i feber HELA VECKAN!!! Dottern kände sig helt slut och mådde inte bra. Blev bättre och gick tillbaka till skolan, skönt!!! Tyvärr var sonen bara värre!!Vi var hos doktorn som skickade hem oss med hostmedicin, det var ju bara maginfluensa!! Åh nej, absolut inte, klagade jag (men vad fick man för det?)
Vecka42. Jag gick till en annan doktor med sonen som sa att det var bra att vi kom eftersom han hade lunginflammation! Jag och maken var milt sagt irriterade! Men nu fick han iaf antibiotika. Av en begåvad doktor.
Vecka43. Sonen fortfarande hemma från skolan. I slutet av veckan orkade han gå några enstaka tim.
Så i torsdags kände jag mig allmänt "konstig" när jag ändå knallade iväg till jobbet. När jag kom hem den kvällen frös jag som en som ramlat i en vak troligtvis skulle ha gjort och jag såg att jag hade fått feber. Sedan blev jag bara värre och värre och mina symtom liknade sonens allihop.
Vecka44. Jag ringde om en tid till vårdcentralen på måndagen och de tyckte att jag skulle vänta lite, vilket jag vägrade. Jag fick en tid!! Maken skjutsade mig till doktorn som direkt skickade mig till lungröntgen. Där skickades jag vidare till akuten och tog ett flertal mer eller mindre trevliga prover. Slangen in i näsan var nog den värsta av dem, usch och fy! Sedan blev jag som en saltgurka inlagd på en sal i väntan på resultat. Min älskade make levde sig igenom dagen på Alvedon, då även han hade feber och väntade på mig i flera flera timmar!
Igår fick jag komma hem igen och nu halvligger jag här och hostar och är sååå himla trött. Min diagnos? Ja, jag hade också lunginflammation, fast en annan form, Mycoplasma lunginflammation. Återigen kan man ju konstatera att det var ju en attans "tur" att man fick komma till doktorn!
Nu ska jag dra mig tillbaka en stund, har inte skrivit så här mycket på länge. Jag återkommer när orken finns och när jag har nåt vettigt att tjata om. Kanske tittar jag in en snabbis i morgon igen! Nu ska jag titta in till er andra och se vad ni har för er så här på höstlovet. Hoppas att allt är bra med er och att ni inte har det så här skruttigt som jag har det, fy bubblan vad tråkigt. men en sak är iaf säker. Jag kommer tillbaka, var så säker!!
Megakramar (med en slang av host i) från mig till er alla underbara!
Kraaaaaaam Veronica
Min nya leksak som jag ska blåsa i varje timme. Synd att det inte är ljud i den, hade ju varit liiite roligare |