Dagen då jag blev fru i skidbacken!

 

I förrgår avslöjade jag ju att jag gift mig. Tack för alla fina gratulationer!!! Ja, det är verkligen en speciell dag i livet. Att det blev i samband med skidåkning för oss kändes som "vår grej". Det är ett av våra stora intressen att få åka iväg med familjen och njuta av härlig skidåkning och andas in frisk luft i vacker snöig miljö. Att det blev i en skidbacke i just Tandådalen beror på att vi varit där flera gånger, att vi haft en egen stuga där och att vi åkt i den där backen flera flera gånger! Vi hade ordnat med vigselförrättare och fotograf sedan ett tag tillbaka. Vi hemlighöll det för våra barn och berättade först kvällen före. Jag kommer nog aldrig att glömma minerna på sonen och dottern när vi sa det till dem. Båda log och de frågade flera gånger om vi inte skojade med dem. När de till slut fattat att vi verkligen menade allvar så fick vi kramar och ännu mer leenden. Den natten hade jag svårt att sova. Låg och funderade mycket över morgondagen. Vi hade ju önskat att det skulle vara en fin dag med sol och så. Vaknade väl inte direkt till just sol men var glad iaf. Dagen innan hade det varit regnigt och värsta tråkdagen (vädersmässigt). Nåväl, vi åt frukost och gav oss som vanligt ut i backen. Jag minns att jag tänkte att jag inte skulle ramla med skidorna (hade inte gjort det tidigare och brukar inte göra det) men fy vad tråkigt om jag skulle råka skada mig just den här dagen. Gifta sig i skidbacken, vad sjutton hade vi hittat på egentligen? Hur eller hur så försvann min oro och jag njöt av härlig åkning istället. Det kom en massa moln och sambon (som han var då) och jag tänkte att nu skulle det bli tråkväder. Molnen drog bort och vi sa att nu skulle det bli fint väder. Molnen kom tillbaka och vi tänkte om igen. Molnen försvann...ja, ni vet hur det är i fjällen. Vädret kan snabbt ändra sig. På eftermiddagen skulle sambon få ett samtal om den exakta tiden, eftersom de var iväg ett annat ärende innan. Inte ringde det väl på hans telefon inte och han försökte ringa istället. Då gick det inte att komma fram. Märkte på sambon att han började bli lite nervös. Skulle det inte bli nåt nu då? Jo, snart fick han kontakt och de var på väg. Suck!! När de kom så hade de inga skidor och vi fick ta plan B (som vi från början inte hade). Sambon sprang till liftskötaren som stod precis bredvid vår stuga och frågade om hon kände någon som skulle kunna tänka sig ta upp tre personer i backen med skoter. Hon ringde ett samtal och inom några minuter så kom 4 skotrar farandes i ilfart till oss. Tack goa Matilda som hjälpte oss!! De åkte upp och vi i familjen tog ankarliften till toppen. Det kändes som att vi gled iväg till altaret med de båda "brudnäbbarna" framför oss.

 

 

 

Sedan åkte vi ner halvvägs i backen där de andra väntade. Vi tog av skidorna och sedan började ceremonin med akt och ringutdelning. Funderar på om Matilda även ringde till vädergudarna, för det var fint och perfekt för en vigsel i backen! Efteråt blev det en massa foton tagna och dem ska det verkligen bli så spännande att få se. Så gled vi ner för sista backen i samlad familjetrupp och de sista bilderna togs. När vi kom hem så fick vi vårt vigselbevis och vi firade med champagne (och annat till barnen).



En flaska champagne att skåla med



 

Dock råkade sonen ta fel glas och greppade mitt som jag ställt ifrån mig för ett ögonblick. Han tog en klunk och insåg genast sitt misstag. Han uttalade även ord för detta. Känns skönt att veta att han inte kommer att dricka vuxendricka på ett tag. #ler# Barnen ringde sedan några samtal och berättade för våra närmaste eftersom ingen faktiskt visste något. Som sig bör efter en skiddag så blev det bastu och dusch, innan taxin anlände och vi i våra finkläder (som dottern undrat mycket över innan vi åkte hemifrån Kalmar, varför i hundan vi tagit med oss dem på en skidresa) #ler igen# åkte iväg till restaurang Lammet och Grisen (en otroligt fin restaurang för övrigt).

 



I backen gällde så klart skidkläder men vid middagen var det finkläder



 

Vi hade fått flagga vid vårt bord och flera av personalen som jobbade i Tandådalen var framme och gratulerade. Ryktet hade spridit sig. Vi åt och vi åt och vi åt supergod mat och vi drack gott vin och vi smaskade på underbar dessert och vi smuttade på goda drinkar innan vi till slut åkte hem till stugan igen. När vi till sist somnade den kvällen var vi alla otroligt mätta och glada och jag kände mig väldigt väldigt lyckligt lottad där jag låg bredvid min nyblivna make!

Just det....först ut att gratulera var vår fina liftskötarvän Matilda som lämnat detta vid dörren och som vi upptäckte när vi var precis nygifta!

 

 

 

Den 16 april 2013 kommer jag minnas för evigt. Vilken otroligt händelserik och med facit i hand, en alldeles perfekt dag det blev!!! Vad som mer hände på semestern? Det ska jag berätta nästa gång.

 

 

Ha det gott alla underbara!

Kramelikram Veronica

 

Avslöjanden på ett finger!!!

Nu är jag tillbaka igen efter en helt underbar och fantastisk semester! En väldigt händelserik sådan skulle man väl enkelt kunna konstatera. Mycket av det som har hänt kommer jag att berätta mer om. En av sakerna tror jag att jag avslöjar direkt.......

 

JAG HAR GIFT MIG!!! med världens underbaraste man. Min före detta sambo har nu övergått till att vara min make. Mitt i en skidbacke(typiskt oss)i svenska fjällen, sa vi JA till varandra.

 

 

 

Först så bytte vi ringar med varandra (den lite tjockare ringen i svart) eftersom vi inte ens varit förlovade, trots att vi varit tillsammans sedan .....hör och häpna 1989!! Sedan fick jag den fina ringen med tre stenar. Tycker att de passar så bra tillsammans. Alla ringarna delade vi ut vid vigseln. Vår dotter lämnade den med stenarna och vår son de två andra.

 

 

 

 

Nu är jag lite lagom mör efter att ha kört bil i 9 timmar. Varför delade min man och jag inte på körningen? Ja, det  och lite annat ska ni få reda på. Men nu säger jag natti natti.

 

Sov gott, igelkott!

Kramelikram Veronica

 

 

 

Ett nytt halsband och fina naglar!

Jag köpte ett halsband......den har ni hört förrut! Jo, jag gjorde faktiskt det. Jag gillar smycken med budskap. När jag var på stan för ett tag sedan så hittade jag ett som jag föll som en fura för. Jag gjorde dock om det lite för att det skulle passa mig ännu bättre. Två av berlockerna (ett hjärta och en liten "diamant") som oxå satt på, valde jag att plocka bort. Söta båda två men dom ska dottern få. Nu ser mitt halsband ut så här och jag är jättenöjd!

 

 

 

 

 

Jag har burit halsbandet i dag på jobbet och när jag kommit på att det dinglat där runt halsen så har det faktiskt fått mig att vid flera stunder bli stolt över mig själv och det som jag presterar. Lite som en tavla som man  hänger upp någonstans i huset som förmedlar ett tänkvärt budskap. Jag undrar vilken tavla jag ska bära runt halsen i morgon?.....#ler#

 

Efter jobbet var jag iväg och fixade naglarna. Det tog ju en stund att sitta där men jag hoppas att det är värt det. Nu ber jag de största bönerna om att mina naglar slutligen och äntligen ska bli fina. Alla andra har så vackra och det stör mig verkligen att jag är en sådan baddare på att bita på mina. När jag inte gör det så går de ändå av. Okej 5:e gången gillt! Nu jobbar jag på att skriva vid datorn utan att få ner mer än en tangent samtidigt. Herre jösses, hur gör vissa? Det var länge sedan jag hade sådana här. De är inte direkt långa kanske någon tycker men för mig är de grymt långa! Kämpa kämpa kämpa....

 

 

Nu ska jag ta itu med strykhögen. Den lär ju inte försvinna helt men den kommer garanterat att minska på höjden! God kväll på er alla underbara!

 

Kramelikram Veronica

Fräsch toalett men jag hatar måndagar!

Kom hem från sporthallen för ett tag sedan. Sedvanlig handbollsträning med tjejerna som snart börjar lida mot sitt slut för den här säsongen. Steg in genom dörren och var ganska trött. Som sig bör efter en lång arbetsdag och ett träningspass...och...första dagen på den här veckan. Är lite som katten Gustaf (den där seriefiguren ni vet, han som hatar måndagar men älskar lasagne!) Jag är likadan...fast utan svans....och morrhår!!! Hur eller hur så måste jag nog ändå erkänna att den här måndagen ändå känns helt ok. Bortsett från en hög stryktvätt som jag snaaaart ska ta tag i, jag lovar. När jag steg in på den stora toaletten så påmindes jag om hur jag igår städade den så fint. Schysst med en fräsch toalett. Det luktar gott och jag trivs där inne. Handdukar och matta i turkost blev det den här veckan. Jag brukar byta färger. Kom även på att jag hade ljusskålar i turkost, så varför inte?

Ska berätta historien om handdukarnas platser. När vi gjorde om i badrummet så visste vi inte vart vi skulle sätta upp krokarna till handdukarna, utan vi valde att vänta lite och tänka om det. Vi hängde dem provisoriskt över handtagen till de svartmålade skåpen. Kan väl säga att de hängt där provisoriskt väääldigt länge nu och tänker nog att de kan få hänga kvar. Vad tycker ni? Det enda är ju att det bara är två handdukar och vi är ju 4 i familjen. Snuskigt, kanske någon tycker men jag brukar byta handdukar ofta. Vi har fler av samma färg i skåpet. Ska vi sätta upp krokar eller? Vi har ju en toa till och den använder nästan alltid gästerna.

 

 

När vi flyttade in i vårt hus så var det badkar men det slängde vi ut när barnen blev lite större. I början var det konstigt utan men nu ångrar jag inte en sekund att vi skaffade dusch istället. En superskön sådan med härliga strålar och massage om man så vill. Nu är dilemmat bara att alla i familjen vill vara där så himla länge. Är det bra musik på radion så kan dottern stanna där hur länge som helst. Det där med musiken är lite komiskt för alla i familjen har olika musiksmak och man kan enkelt höra vem som varit i duschen senast pga vilken radiofrekvens som är på....hahaha..

 

När vi gjorde om i badrummet så målade vi listerna svarta, vilket jag är helnöjd med.

 

Det vita till höger är tvättfatet

 

 

 

 

Ja, nu vet ni lite om vårt badrum. Nu är det dags för mig att tacka för idag och säga god natt. Hoppas att ni har haft en bra måndag, eller är ni kanske oxå som katten Gustaf och bara hatar måndagar. I morgon är det tisdag igen och den veckodagen har jag inget emot. Undrar vad det händer för något spännande då? Ja just det, jag skulle ju träffa mina fina kollegor och gå och fixa mina naglar...jippi!!!

 

Kramelikram Veronica

 

 

 

 

Kravlös lördag med löpning och mys!

I morse när jag vaknade så kände jag för en långpromenad. Jag hade en tanke om att ta en promenad i väldigt rask takt. Dottern sov hos en kompis och grabbarna drog iväg till ishallen. Underbart, egentid...välbehövligt och kravlöst. Jag laddade klockan för att se hur många km det skulle bli och laddade mobilen för att ha något att lyssna på när jag gick iväg. Ganska snabbt, hann väl i stort sett bara gå några minuter, när benen av vana när löparskorna är på började springa. Det blev lite blandade småhopp; lite cykelväg, en runda på en slinga, lite trottoar.

 

 

 

 

 

 

Snart var jag framme vid ishallen där jag gick in och väntade på att killarna skulle bli färdiga. Jag hade tänkt åka med dem hem. När jag tittade på klockan hade jag fått ihop 8,5 km. Att springa hem kände jag inte för. Trots att solen sken och jag var varm, så var det kallt i luften o vinden.

 

Var annars hade jag väntat mig att hitta sonen?

 

 

 

 

Nu är man på g!

 

När jag kom hem sprang jag och hämtade dottern. Efter dusch och lunch så åkte jag iväg med kidsen till frisören. Båda blev nöjda och mamman var glad. Det var väl bara plånboken som började gråta en svätt. Attan vad dyrt det är att klippa sig!!!

 

Dottern är glad att frisören inte klipper så mycket

 

 

Nu har tvättmaskinen rullat ett par varv, kvällsmaten är uppäten, pappan har haft frågesport med kidsen och nu kollar vi på "Smartare än en 5:e klassare". Jag ska hälla upp ett gäng onyttiga men otroligt goda chips i skålen. Jag har blivit bjuden på nåt smarrigt i glaset av herrn i huset och nu ska vi bara fortsätta njuta av en härlig lördagskväll! Underbart med en kravlös helg!

 

Ha det gott igelkott!

Kramelikram Veronica 

 

PS: hörde just på tv:n just nu från ett gäng små sötnosar att: en förälder är en som har bröst, är en kompis och är en människa som är vuxen. Okej, då undrar man ju om man någonsin blir en förälder. Kan man kalla det bröst oavsett hur liten storleken är? Kompis hoppas man ju att man är men när är man egentligen vuxen? Ja frågan kvarstår....kanske kan man överklaga när man får betala vuxenbiljett nästa gång....#ler#

Nu kan man koppla av!!!!!

Yes, vi gjorde det! Föreläsningen gick kanonbra och både jag och min kollega kände att vi hade gjort ett bra jobb. I går kväll och i morse var det annat kan jag säga! Jag vaknade och hade ont i magen, attan vad nervös jag var!

 

 

 

Min kollega berättade att hon kände likadant. Oj då, hur skulle det här gå egentligen? Lika bra att ta tjuren vid hornen och ta tag i våra liv. Efter att en annan av mina kollegor bett mig att andas och åka iväg och "bara göra det"  så drog vi iväg till vår sal. Vi designade om rummet efter våra behov och släppte in åhörarna. Vi pratade i 3,5 tim om hur vi jobbar med "små barns berättande, 2åringars väg in i ett projekt" och hur vi startat upp vårt projekt. Vi fick flera frågor, kul att de gillade oss. Efteråt så åkte jag tillbaka till jobbet och tog emot en massa studiebesökare i 3 tim som gick runt och tittade på våra förskolor.  Nu sitter jag här riktigt riktigt trött men samtidigt väldigt stolt över mig själv. Jag har huvudet fullt av spännande intryck från dagen. Tänker att det kan vara så annorlunda....att spela teater inför en fullsatt sal med 170 personer har jag inga problem med men att sedan ha en föreläsning om ett projekt som jag jobbar med flera dagar i veckan kan bli så oerhört nervigt, det är ju allt bra märkligt!!!! Skrattar när jag tänker på det som min älskade son sa igår kväll. Han undrade vad vi skulle göra hemma efter att jag hämtat honom på hockeyträningen och varför jag inte skulle vara med på  min sedvanliga handbollsträning tillsammans med lillasyster. Jag förklarade att jag skulle läsa igenom mina papper inför morgondagen och att de andra tränarna fick ta hand om kvällen. Varför då? sa han. Du har ju redan läst det flera gånger! Jag förklarade att jag ville ju kunna det som jag skulle prata om och att det skulle göra mig mer säker. Lite som du gör innan du har prov eller läxa, sa jag sedan. Sonen tittade på mig sedan sa han;"Sånt gör aldrig jag. Jag säger bara sånt som kommer ut! Det kommer det göra på dig med mamma! " Älskade unge, vad du är go! Mamma gjorde det, hon bara sa det som kom ut och det fick jättebra. Tack för ditt stöd!

Jag måste få berömma min son lite till. Ikväll kom han hem från hockeyn med ett fint pris. "Flest assist" Grattis vännen, den är du bara sååå värd!!! Fortsätt kämpa!

 

Nu ska jag ta ut linserna ur ögonen, de har suttit där alldeles för många timmar. Jag ska resa mig från  massagestolen som vi köpte för någon vecka sedan. Herre gisses, vad skönt och avkopplande. Precis vad jag behövde just nu. Koppen med te och tvtitt med sambon fick stryka på foten i kväll. Nu hoppar jag strax ner i sängen med ett stort leende på läpparna. Vilken härlig dag det blev!

 

 

 

Och just det......snart är det mysig fredag igen!

 

 

 

Kramelikram Veronica

 

 

Lite skönhet efter 40 och behövlig träning på g!

Vad underbart det är med lite kortare arbetsdagar! Idag har jag haft en sådan dag. Egentligen skulle jag ha hittat på något med dottern men hon hade helt andra planer. En kompis och kaniner och andra djur på 4H-gården lockade mer än en mamma. Ja, ja....jag fick några timmars egentid och det var iofs helt underbart det med, även om jag helst hade föredragit tiden med dottern. Nu växer ju inte min egentid på träd precis så jag beslutade mig för att insupa den på något bra sätt. Jag tog en runda till Åhlens då jag hade rabattcheckar på 400 kronor. (jo då, man handlar ju där ibland så lite bonus måste man väl få!) Jag köpte lite nya produkter från Emma S. Hittade ett paket med 3 produkter till ett vääääldigt bra pris. Sedan var jag och beställde tid för att fixa mina naglar. Nu är jag så förbask... trött på att mina naglar aldrig är snygga. Kan säga så här...och historien upprepar sig alltid.....Naglarna blir långa och sedan skivar de sig och går av. Till slut så ger jag upp och börjar av någon outgrundlig anledning bita på dem. Näe, nu får det faktiskt var slut på det. Jag SKA ha fina naglar och därmed basta!!! Nu bestämmer jag det, så det så!

 

 

Helt underbart att någon annan jobbar åt mig när jag sover...

 

 

 

En annan sak som jag bestämde mig för idag var att jag minsann ska börja träna nu igen. Jag har haft uppehåll alldeles för länge. Jag bara tänker tankarna hela tiden. För någon vecka sedan köpte jag en tidning som handlade om träning och det medföljde en DVD med ett träningspass på 30 min. I kväll satte jag filmen i datorn och körde igenom programmet, efteråt fortsatte jag ca 10 min till. Jobbigt men helt underbart nu efteråt. Nu ska jag strax springa in i duschen och tvätta bort svetten men jag säger som det stod på DVDfilmen: "Hellre lukta av svett än av slöhet."

 

 

 

I morgon är det handbollsträning igen och min sista dag att ordna inför torsdagens föreläsning. Jag har mina papper fixade och jag känner mig beredd men är så himla nervös...dessa nerver. Okej, duschen väntar...och vet ni, jag har hört rykten om att vårvärmen är på ingång, kan det verkligen vara sant?

 

Kramelikram

Veronica

1 april och fjärilar i magen!

1 april..smaka på det....stora lurardagen. idag har det varit snålt med lureriet här i familjen. Vi har varit på lite olika uppdrag här idag. En har varit på bio, två har befunnit sig i ishallen och en har jobbat med ett arbete som ska redovisas nu på torsdag. Jag är varken den som har sett någon film eller åkt skridskor så ni fattar ju. Jag har tillsammans med en av mina goa kollegor suttit och gnidit våra huvuden för att få ihop det sista inför vårt projekt som vi ska visa upp. Mina nerver börjar spela mig ett spratt och jag känner att jag är lite nervös. Jag intalar mig att det kommer att gå som en dans alltihop när jag väl står där inför alla som ska lyssna...men men fjärilarna i magen finns där. Efter att vi jobbat på både bra och länge, min kollega och jag så känner jag att fjärilarna inte är lika många längre och det känns ju riktigt skönt!

 

Sista dagen på påskledigheten börjar lida mot sitt slut och i morgon är det dags för jobbet igen (även om det nu blev ett par timmar även idag) Skönt att man inte jobbar så länge i morgon. Vill ju hinna umgås med barnen när de har påsklov. Sonen träffar jag väl iofs knappt eftersom han kommer att vara på träningsläger typ hela veckan. Jag får väl åka bort till ishallen och kolla. Vad dottern ska hitta på vet jag faktiskt inte.

 

Här i huset sitter kycklingarna kvar på bordet och godis finns ännu kvar i påskhönan. Häxorna hänger lite varstans och gula inslag påminner om att det är fortfarande är påsk några timmar till. Men snart åker det tillbaka in i lådorna igen. Man vill ju gå vidare i vardagen. Hur länge brukar ni ha era påskiga grejer kvar innan ni tar bort det? Ryker det med en gång? 

 

 

Ha det gott och bästa tisdagen till er alla goa!

Kramelikram Veronica