Sjukstuga och självlysande dörr!

Egentligen så ska jag kanske inte klaga, jag vet att det finns de som har det mycket sämre men hur eller hur...nu har jag tröttnat på allt vad sjukdomar och sjukdagar heter. Jag pratar om lunginflammationen som har härjat här hemma sedan 45 dagar tillbaka!!! Sonen har blivit bra och det känns oerhört skönt. Själv så jobbar jag halvtid och hoppas kunna gå igång igen på helfart nästa vecka. Det är fortfarande svårt med djupandningarna och det där med träning det kan jag bojkotta helt ett tag till! Det funkar med kortare promenader i sakta tempo. Ja men då är ju allt ok tänker ni kanske...men icke sa nicke. I måndags hämtade jag dottern efter skolan och hon klagade över att hon inte mådde bra. Redan på kvällen uppkom typ samtliga symtom som jag precis haft. Jag tror att jag i det läget nästan höll på att gråta ihjäl mig! Vi har varit på sjukhuset och tagit prover för att se om även hon råkat på de här bacilluskerna. Idag ska vi få svar och ni kan ju fatta att jag håller mina tummar såååå hårt som det bara går. Jag hoppas verkligen att det bara är en vanlig influensa som hon har och att hon är frisk till helgen. Just den här helgen händer det så mycket som vi inte vill missa. På lördag är tanken att jag, min mamma och dottern ska se musikalföreställningen Annie. Lilla sötgos fick ju den biljetten i present. Skulle bli så ledsen om bara mamma och jag kan gå.  I helgen har vi även bortamatcher med handbollen och det vill hon ju heller inte missa. För att inte glömma pyjamaspartyt som två av hennes vänner har, vem vill missa det?

Ja, det har med andra ord varit en väldigt seg och tråkig oktober och november för våran del. Dotterns födelsedagskalas har i och med detta inte ens blivit av ännu och jag tycker så synd om henne. På en lapp har hon skrivit hur hon vill ha det och vilka hon vill bjuda på sitt kompiskalas. Jag har lovat henne världens bästa fest när vi alla är på fötter igen! 

Förra veckan hände det iaf en väldigt rolig grej för dottern. Maken hade fixat biljetter till en elitseriematch i handboll i Kristanstad. Med sin orangea tröja satt hon i ett helt hav av handbollsentusiaster ( ja, där snackar vi publik! 4992st!, coolt!) Jag var väldigt avis på att inte ha någon biljett. Fast å andra sidan så blev det ett väldigt mysigt pappa-dotter äventyr. På tal om titeln på min blogg så hände sedan ett äventyrligt galenskap. Dottern hade fått med sig hem en massa lightstick. Ni vet sådana där smala rör som lyser i mörkret. Ett av dem hade vi hängt på en av dörrarna här i huset. På natten när maken var på väg till toaletten så upptäckte han nåt komiskt. Tja, eller komiskt, hmmm. delar av dörren och på golvet var självlysande. (röret hade läckt!) Det såg ju ganska coolt ut men det var naturligtvis bara att börja torka. Alltihop försvann och dörr och golv var snart snyggt igen. Nu hade vi istället fått en självlysande handduk! Jag fick även lite på mitt finger och det lyste som sola i Karlstad. Ja, snacka om äventyr så där mitt i natten..hahaha

Näe, nu ska jag göra mig iordning för den här dagen. Jag ska tempa dottern och plocka fram saker till jobbet, tvättmaskinen stannade just. Snart ska jag skjutsa den lilla sjuklingen till farmor o farfar för ett par timmar. Blir jag lite deppig i kväll så kan jag ju alltid ta ett glas av glöggen, det gjorde jag igår kväll och det piggar alltid upp. Känner faktiskt liiiiite julstämning när glögglukten sprider sig i huset. Ja, herregisses om bara 33 dagar så är det julafton...tjolahopp!!!!

 

 

 

 

 

Torsdag idag, gör något fint av den och sköt om er allihop!

Kramelikram Veronica 

Min fina dotter och vän!

Igår för 10 år sedan föddes vår älskade dotter! Hon gav sig till känna redan tidigt under graviditeten. Redan runt valborg trodde jag att hon skulle "lämna oss". Jag hamnade på sjukhus och fick äta en massa medicin och bara ligga och ta det lugnt. Jag var inne på jättemånga koller och gjorde ultraljud 16 gånger!! Att hon sedan kom mer än 4 veckor för tidigt kändes inte så konstigt. Hon fick ligga i sin kuvös i sin turkosa rock och jag fick bara hålla i henne när det var dags för mat. Det tyckte jag var så grymt jobbigt. När vi sedan iaf kom hem så fick hon kolik efter en vecka. Det höll i sig i 7 månader och jag tackar gudarna för att jag inte blev döv på kuppen. Jag har sett en bild på när jag står och stryker tvätt med dottern på magen i en babybjörn och jag har de stora öronskydden på mig som jag brukar ha när jag klipper gräset. Nåväl, lillsnuttan växte och hon började visa vem hon verkligen var. Jag kommer aldrig att glömma:

 

*Hur hon kunde somna på precis vilken plats som helst. ALLTID i båten, ALLTID i bilen, ALLTID på cykeln, på golvet i sitt rum bland alla leksakerna, på köksgolvet, på golvet i simhallen, i pulkan eller ute i lövhögen.

 

*Hur hon var så envis på att lära sig cykla att hon inte på några villkor ville gå in förrän hon lärt sig det!

 

*När hon trillade ur sin egen säng efter att ha bäddat ner alla gosedjuren och fick inte plats själv.

 " Mamma, du får ta 3 djur i din säng annars får jag inte plats!"

 

*Hur hon kunde vara så kreativ så att pappret på öppna förskolan var totalt rent men att HELA ramen runt stafliet var totalt illgrönt.

*När hon frågade pappa vad ordet egentligen betydde som stod i tidningen en morgon vid frukostbordet och hon  var 3.5 år. Inte hade vi fattat att hon kunde läsa!

*Hur hon ville vara med överallt och ha koll att hon därför fick en tröja med sin egen text på: "Ja tollar!" 

*När alla utklädningskläder har åkt på och hur hon älskade att klä ut sig, till prinsessa, Tingeling med vingar och allt eller varför inte en läskig sjörövare.

*Alla dockvagnar och lekar med den speciella Lillandockan som alltid varit en kär ägodel.

*När jag tog med hennes sommarminne till förskolan som hon skulle berätta om och fick veta att hon redan hade berättat om sitt sommarminne. Ok??? Jo, hon hade varit ute på gården och plockat ekollon och lagt i fickan. Dessa hade hon sedan berättat en hel saga om. Dagen efter fick hon berätta om sitt sommarminne nr2 men som förskolläraren sa..."Frågan är om inte det hon berättade första gången var bäst!!!"

*Hur envis hon var över att aldrig vilja vara lucia på förskolan, det var bättre att vara tärna. Samt hur hon sedan när hon fyllde 9 blev otroligt smickrad över att få vara lucia när klassen lussade inne i staden för många människor.
 

*Hur hon på något otroligt sätt hann skaffa sig minst en kompis varje gång man stod i kön när man var i mataffären eller hur hon i dag lär känna all personal i liftsystemet redan innan veckan är slut när man är iväg på skidsemester.

 

Min fina underbara dotter är verkligen speciell. Hon har ett hjärta av guld och vill en alltid gott. Hon är väldigt kramig. Hon är känslig och har alltid öronen på spets. Hon älskar att gå i skolan och suger i sig nya saker. Hon kan lika gärna sitta en hel dag med någon spännande bok som att vara med någon kompis. Hon älskar sport och har alltid nåt på gång. Hon gillar att laga mat eller baka nåt smaskigt. Hon tycker om att överraska. Det bästa av allt är att hon är MIN ÄLSKADE DOTTER och vän och jag älskar henne ända bort till månen och tillbaka igen!!!

 

 

 

 Igår var det alltså en speciell dag för en i familjen. Dottern fyllde 10 år! Dagen till ära så hade hon 2 hemmamatcher med handbollen och givetvis ville hon ju vara med. Eftersom att hon är den ena av lagets två målvakter så är hon alltid med. Jag ville så gärna se henne spela och kände att jag absolut ville testa trots att jag är trött. Det är första gången som jag satt där i publiken och inte coachade nere på planen. Det var ju förstås en utmaning men också skönt att sitta där mot väggen och pausa. Jag är så väldigt glad över att jag åkte. Dottern spelade riktigt bra och tog en massa fina och svåra räddningar. Jag tror att det var hennes bästa matcher! Den första matchen förlorade de och den andra vann de. Det var verkligen en spännande och lite konstig dag. Laget som de förlorade mot hade de lika gärna kunnat vinna mot. Den matchen var slöspelad och inte så mycket hände. I nästa mötte de på tufft motstånd och det var full fart från början till slut. Trots att det laget har många fler poäng än oss så slog vi dem. Visst är det märkligt hur det blir ibland!

 

Efteråt så åkte vi hem. Maken var och köpte en tårta till dottern. Hon hade önskat sig chokladtårta. Den var riktigt god och skönt att det finns affärer när man inte orkar fixa till något. Resten av dagen tillbringade dottern med sin nya födelsedagspresent, en ny mobiltelefon. Kan väl säga att hon är den väldigt kär! Vi har pratat om att ha ett riktigt firande när jag piggnat till mer och det var ok för dottern.

 

Nu är det måndagkväll och här sitter jag hemma. Igår tog jag sista dosen antibiotika och hoppas nu att det ska börja ordna till sig. Jag är trött och seg och tar det lugnt. Idag räckte det att jag gick ut till kaninerna och gav dem lite mat för att sedan vara jättetrött när jag kom in. Men frisk luft känner jag att jag måste ha. Sedan satte jag mig och titta på filmen Mamma Mia. Vilken underbar film, se den om ni inte har gjort  det...jag rekommenderar den skarpt! Jag är sjukskriven veckan ut och känner att det behöver jag verkligen. Känner jag mig själv rätt så blir det säkert någon mer film och lite bokläsande för att koppla av på bästa sätt. Just nu slappar jag i soffan med den där fina 10 åringen och det tror jag att jag ska fortsätta med tills det blir läggdags. Ha det gott alla finingar och TACK snälla för alla gulliga och uppiggande kommentarer så här i sjukdomstider!

Ha det gott igelkott!

Kramelikram Veronica



Hosta, sjukhus, vilken höstmånad!

Ibland ter sig inte livet alltid som man vill, eller hur? Visst kan ni väl hålla med om att hur dagen blir handlar inte alltid om hur man själv vill ha den? För vår familj har i stort sett hela den här månaden varit sådan. Vi har kämpat oss igen en oktober med sjukdagar i massor och ännu är det inte över. jag ska försöka mig på lite historik...

 

Vecka 40. Sonen var hemma två dagar med halsont sedan tillbaka till skolan igen.

 

Vecka 41. Sonen frös, hostade, kräktes, 40 i feber HELA VECKAN!!! Dottern kände sig helt slut och mådde inte bra. Blev bättre och gick tillbaka till skolan, skönt!!! Tyvärr var sonen bara värre!!Vi var hos doktorn som skickade hem oss med hostmedicin, det var ju bara maginfluensa!! Åh nej, absolut inte, klagade jag (men vad fick man för det?)

 

Vecka42. Jag gick till en annan doktor med sonen som sa att det var bra att vi kom eftersom han hade lunginflammation! Jag och maken var milt sagt irriterade! Men nu fick han iaf antibiotika. Av en begåvad doktor.

 

Vecka43. Sonen fortfarande hemma från skolan. I slutet av veckan orkade han gå några enstaka tim.

Så i torsdags kände jag mig allmänt "konstig" när jag ändå knallade iväg till jobbet. När jag kom hem den kvällen frös jag som en som ramlat i en vak troligtvis skulle ha gjort och jag såg att jag hade fått feber. Sedan blev jag bara värre och värre och mina symtom liknade sonens allihop.

 

Vecka44. Jag ringde om en tid till vårdcentralen på måndagen och de tyckte att jag skulle vänta lite, vilket jag vägrade. Jag fick en tid!! Maken skjutsade mig till doktorn som direkt skickade mig till lungröntgen. Där skickades jag vidare till akuten och tog ett flertal mer eller mindre trevliga prover. Slangen in i näsan var nog den värsta av dem, usch och fy! Sedan blev jag som en saltgurka inlagd på en sal i väntan på resultat. Min älskade make levde sig igenom dagen på Alvedon, då även han hade feber och väntade på mig i flera flera timmar!

 

 

 

 

 

Igår fick jag komma hem igen och nu halvligger jag här och hostar och är sååå himla trött. Min diagnos? Ja, jag hade också lunginflammation, fast en annan form, Mycoplasma lunginflammation. Återigen kan man ju konstatera att det var ju en attans "tur" att man fick komma till doktorn!

 

Nu ska jag dra mig tillbaka en stund, har inte skrivit så här mycket på länge. Jag återkommer när orken finns och när jag har nåt vettigt att tjata om. Kanske tittar jag in en snabbis i morgon igen! Nu ska jag titta in till er andra och se vad ni har för er så här på höstlovet. Hoppas att allt är bra med er och att ni inte har det så här skruttigt som jag har det, fy bubblan vad tråkigt. men en sak är iaf säker. Jag kommer tillbaka, var så säker!!

 

Megakramar (med en slang av host i) från mig till er alla underbara!

Kraaaaaaam Veronica

 

Min nya leksak som jag ska blåsa i varje timme.
Synd att det inte är ljud i den, hade ju varit liiite roligare

 

2 goda fikarecept och 2 sjuka barn!

När jag är hemma och vabbar blir det ofta att jag hamnar i köket och dyker ner med huvudet i något bakrecept. Igår och idag var det så åter dags igen. Den här gången är det båda barnen som är hemma. Båda har legat i varsin soffa och varit så ynkliga. Jag tycker så synd om dem. En med magont och en med hög feber. Idag har vi tittat på en film tillsammans men det var väl egentligen bara jag som såg den ordentligt. Jag bestämde mig för att tillbringa lite extra tid i köket i stället. Jag hittade några silikonformar med en väldigt liten gullig receptbok Söta & matiga muffins i en affär för ett tag sedan och idag blev jag sugen på att prova något av recepten. Det blev Blåbärsmuffins. Efter att ha smakat på en så kunde jag snabbt konstatera att de var jättegoda och att jag mer än gärna bakar dem igen. Sedan äter man ju med ögat också och vem blir inte sugen på muffins som är gjorda i sådana här formar. Färger helt i min smak!

 

 

 

 

 

För er som vill ha receptet så kommer det här:

 

Blåbärsmuffins

 

9st fasta muffins

 

100 g smör

3 1/3 dl mjöl

1 tsk bakpulver

1 dl socker

1 nypa salt

3 ägg

1 dl grädde ( jag brukar ta mjölk)

150 gr blåbär

1/5 dl pärlsocker

 

 

 

 Smält smöret

 

Rör samman mjöl, bakpulver, socker och salt.

 

Vispa ägg med grädden och smöret i en annan skål.

 

Häll blandningen i mjölskålen och rör till en luftig smet.

 

Vänd försiktigt ner hälften av bären och pärlsockret.

 

Fördela smeten i formarna och strö på resten av bären och pärlsockret.

 

In i ugnen ca 20 min på 175 grader.

 

 

 

Igår hade jag också en bakdag och då blev dessa Megachipkakor gjorda. En klar favorit bland favoriterna tycker jag. Enkla att göra och det är ju bara en fördel.

 

 

 

 

 

Receptet här om ni önskar:

 

Megachipkakor

 

225 gr rumsvarmt smör

1 3/4 dl socker

1 äggula, lätt vispad

2 tsk vaniljsocker

3 3/4 dl mjöl

1 1/4 dl kakao

1 nypa salt

85 gr ljus blockchoklad, hackad

85 gr vit blockchoklad, hackad

115 gr mörk blockchoklad, grovhackad

 

Vispa smör och socker vitt och poröst.

 

Tillsätt äggulan och vaniljsockret.

 

Blanda ner de torra ingredienserna och tillsätt blockchokladen.

 

Rulla kulor av degen och platta ut dem lite på plåten.

 

Tryck ner bitar av den mörka chokladen i kakorna.

 

In i ugnen i 12-15 min på 190 grader.

 

 

 

Kommentar: i receptet står det att det ska bli 12st men det beror ju så klart på hur stora kakor man vill ha. jag fick ut betydligt fler. Jag hade ingen vit choklad och provade med att ta en hel ljus choklad istället och det var helt ok.

 

 

Den rosa receptboken är en riktig guldgruva bland goda bakverk. Hela 1001!!! olika sorter hittar man här och det är jättefina bilder i den också.  Titel: 1001cupcakes, kakor och andra frestelser författare: Susanna Tee.

 

I morgon är det en annan dag, torsdag och jag blir hemma ytterligare en vabdag. Undrar vad jag ska hitta på då. Hoppas verkligen att barnen mår bättre när de vaknar. Det är så jobbigt att inte kunna hjälpa dem att bli friska snabbare. Vissa tillfällen önskar jag att jag kunde trolla!

 

Sköt om er alla godingar!

 

Kramelikram Veronica

 

Pumpor, paradiset, löktavla och rejält pinsamt!

I helgen var det så dags igen, årets skördefest på härliga Öland! Jag och dottern och hennes kompis tog en sväng över bron för att spana in vad de hade att erbjuda. Massor med pumpor som vanligt och mycket folk. Att jag valde söndagen för vår rundtur kändes som ett smart drag. Inte lika mycket folk men ändå mycket att titta på. Vi valde södra Öland eftersom vi inte är på den sidan lika ofta som på den norra. Körde lite komiskt nog fel trots att jag hade gps:en på...hahaha Detta talar för att vi är där alldeles för sällan.

 

 

 

 

 

 

Vi gjorde ett besök hos min vän på Gårdby café och lanthandel. En god fralla och fika efteråt satt som en smäck. Eller som dottern sa när hon skulle välja fika; " Mamma, jag har kommit till paradiset!" Har ni aldrig varit där så kan jag varmt rekommendera ett besök dit nästa gång ni är på Öland. Förutom detta så finns det även fantastiskt fina inredningsprylar i vackra rum och snygga kläder att beskåda.

 

 

 

 

 

 

Ett besök till löktavlan kändes som ett måste även i år. Beundrar konstnären som lyckats skapa en så läcker bild. Tänk bara, ett vindkraftverk gjort av vitlök!

 

 

 

 

 

Innan vi skulle åka hem så fick jag den briljanta idén att ta med mig några höbalar. Jag såg ett par sådana där små och söta och tänkte att de skulle ju bli jättefina hemma vid huset med några pumpor på. Tänkte även att ett par skulle bli fint på jobbet. Sagt och gjort så betalade jag för 6 st och gick och hämtade bilen. Körde bort till ladan där en kille körde ut dem. Han frågade mig på engelska var min bil var och jag pekade. Han skakade på huvudet och jag insåg,,,,åh , nej de var ju gigantiskt stora!! Hur 17 hade jag tänkt egentligen? Jag fick precis in EN i kofferten och EN i baksätet bredvid dotterns kompis. Dottern fick ta plats bredvid mig där fram. När vi åkte hem såg det ut som en levande höbal med 4 hjul som susade fram längs de öländska vägarna. Ingen minns mig nästa år, tänkte jag när jag drog iväg. På bron var det kö och jag kan väl lugnt påstå att en och annan slängde ett öga på oss där vi saaaakta gled förbi. Men ok, jag bjuder på det även om det var sjukt pinsamt!!!

 

Nästa år bär det med största säkerhet av till skördefesten igen men då UTAN höbalar vid hemkomsten. Ett tips från en säker källa; höbalar i en clio är ingen hit!! Vad som hände med balarna? Ja, det är en helt annan historia som jag berättar om vid ett annat tillfälle.

 

 

Ha det gott och hur var det nu?

Jo, man lär så länge man lever!

 

Kramelikram Veronica

 

 

Det kom ett väldigt trevligt mail!

I dag är det bara 3 månader kvar till julafton, det vill man väl knappt tänka på just nu men så är det iaf. Dagarna rullar på så man blir helt knasig. Idag har det varit en sådan där dag när det ena direkt har följts av någonting annat. Kortfattat har min dag inneburit 8 Tim arbetsdag därefter ilfart tillsammans med dottern (som anlände till mitt jobb strax innan jag slutade) till Kulturskolan där sonen skulle spela gitarr. Under den korta stund som vi väntade på honom skulle vi hinna med att handla nåt att äta innan kommande träning. Pga tidsbrist så fick det bli Mac Donalds, inte det bästa alternativet men nu var det som sagt inte mycket tid att ge på. När sonen anlänt till bilen så fick han oxå lite snabbmat. Sedan iväg till sporthallen med 20 min tillgodo. Snabbt in och byta om (dottern och jag) sonens hockeyträning började inte förrän senare. Efter träningen möte med min tränarkollega. Hem med dottern, hjälpte henne med engelskaläxan, slökollade på tv:n i väntan på att sonen skulle komma hem (hade fixat skjuts till honom av en snäll förälder). Så här ser förstås inte alla dagar ut men ibland blir det mycket och då gäller det att ha styrt upp det så smidigt som möjligt och planeringen av sådana dagar är av största vikt.

Nu kommer anledningen till min rubrik på detta inlägget. När jag satt där i bilen och väntade på sonen så såg jag att jag hade fått ett mail i telefonen och började läsa det. För ett tag sedan så var jag med i en utlottning av en personlig almanacka på den fina bloggen "Fyra årstider - mitt liv på landet" Man skulle lämna en kommentar om varför man ville vinna den. Vet ni, jag vann!!!! Med tanke på hur den här dagen har varit så känner jag att jag verkligen behöver en! Nu väntar jag med spänning på när den kommer i min händer och hur jag sedan kommer att fylla den med mina dagar.

Om någon undrar vad jag skrev så var det det här:

" precis som så många andra så är jag en mamma med alldeles för många järn i elden! Önskar ibland att jag hade lika många händer som spindelmor. Jag är ensam förälder flera dagar i veckan då min make reser mycket i sitt yrke. Det gäller att ha koll på allt som behöver göras. Jag är i stort behov av en kalender där jag kan samla allt på samma ställe. Jag brukar köpa en varje år men får alltid beslutsångest innan jag bestämmer mig. Tycker alltid att de som finns ute på marknaden är så opersonliga och tråkiga. Ofta saknar de sådant som jag vill ha i min kalender men är ju tvungen att köpa en iaf. Att ha en bild på min fina familj samlad på framsidan vore härligt. Då kan jag känna deras närvaro varje gång jag öppnar den. Att äntligen få en kalender med glada färger som passar mig och att få fylla den med mitt liv vore nästan som en dröm. Mer ordning och reda i tillvaron skapar också bättre harmoni i vardagen!"

Hoppas att ni mina vänner har haft en toppendag tisdag 

och att ni fyller era dagar med liv och inte bara ert liv med dagar!

Kramelikram Veronica

Höst, skörd och bruna converse!

Känner att mina converse smälter bra in i tillvaron. Ja men brun måste väl ändå tillhöra en av höstens magiska färger! Hoppas kunna slippa de varma skorna ännu ett litet tag.

 

Ja, nu är hösten verkligen här! Löven ändrar färg och några har redan ramlat ner på marken. Här hos mig är det verkligen hög tid att ta hand om frukten i trädgården. Björnbärsbusken är full av goda bär och det är svårt att undvika att äta av dem när man går förbi. Tänker att en paj kanske skulle smaka mumma!

Päronträdet har signalerat fullt med gröna godingar och en del har vi tyvärr missat. De ligger där under trädet och är inte ätbara längre. Nej, så kan vi inte ha det! Dags att ta sig i kragen och plocka ner skörden och göra något av det som finns kvar. Vad skulle ni ha gjort med päronen?

 

 

Vindruvorna har i år vuxit sig stora och fina både inne i växthuset....och utanför...hahahaha. En trasig ruta gjorde att vindruvan drog iväg men solen och värmen utvecklade ändå härliga klasar på båda sidor.  

 

Blomlådorna ekar av tomhet och väntar på att nya gäster ska anlända. Jag har letat lite i blomsteraffärerna men har ännu inte hittat något som har fallit mig i smaken. Jag letar vidare och hoppas på bättre lycka framöver! Idag vaknade jag av att regnet smattrade mot rutan. Att vatten och barn är en lyckad kombo blev verkligen bevisat några timmar senare då barnen på jobbet undersökte och experimenterade med H2O på flera olika sätt. Det finns inte mycket som slår ett gummistövelhopp  i den superstora vattenpölen tillsammans med en kompis! Jag vet, jag har oxå varit barn! Att man kan hoppa även utan stövlar vet jag med. Jag har som sagt oxå varit barn! Då när jag var liten förstod jag aldrig mammas frustration när skorna inte torkade förrän efter 7 timmar. Idag förstår jag det! Ska jag erkänna så gillar jag när det regnar. En promenad i rätt klädsel och bara gå där och andas in härlig luft, finns det något mer uppfriskande? Ska jag däremot iväg någonstans och har gjort mig iordning för något annat, måste kanske även cykla så kan jag säga att jag blir fullkomligt tokig om det börjar regna!!!!!

 

Nu ska jag gå och säga god natt till mina små juveler. Hoppas att ni har haft en bra torsdag. om inte tänk positivt...imorgon är det fredag igen!! Avslutar detta inlägget med mitt hjärta som jag fyllde med höst häromdagen.

 

Kram på er alla underbara!

 

Veronica